Rollspel: Marodörernas tid

Jag såg solen gå både upp och ner. Jag bara satt där hela natten och när morgonen kom sträckte jag lite på mig men slutade när det gjorde ont. Jag gick mot tornet och smet in genom porträttet bakom några andra elever och gick sedan upp till sovsalen där James sov. Jag smög fram till honom och skällde högt vilket resulterade i att James ramlade ur sängen. Jag skrattade så mycket att jag la mig på rygg och viftade på svansen och log glatt åt James

- Var du tvungen att väcka mig sådär?,
Kan du inte väcka en normalt någon gång?,
Så man slipper bli blöt eller halvdöd,
sa jag ilsket men lugnade mig sedan och skrattade åt det hela.
Ska vi ner till frukosten eller kompis?, sa jag och la mig över hunden och låtsasbrottades med honom.

Jag såg på James och skrattade innan han slängde sig över mig, vilket gjorde ont och jag gnydde till och förvandlade mig till människa
"försöker du döda mig?" sa jag och rullade runt så han låg underst och rufsade sedan till honom och ställde mig sedan upp och log
"ja jag är hungrig" sa jag och hjälpte James upp "kom nu Bambi"

- Visst jag försöker alltid att döda dig kompis sålänge du kallar mig bambi så, sa jag med ett flin.
Och vi gick ner till salen och satte oss och började äta frukost.

Remus ryckte till och slog upp ögonen. Han såg sig omkring, en aning förvirrat. Biblioteket. Han skakade på huvudet och reste sig upp. Med ett sömning uttryck i ansiktet började han traska emot Stora Salen.

"jag anade det" log jag och vi började äta frukost och jag log
"jag kanske behöver skaffa livvakter. Eller vad tror du Bambi?" skrattade jag och såg på eleverna som satt i matsalen.
"ska vi vara duktiga o gå i skolan eller göra något annat?" log jag

Remus antog att han var sen så han gick direkt till en tom plats och slog sig ner.
Sammanbitet såg han ner i tallriken utan ett ord. Han ville inte riskera att se någon av sina "vänner."

Jag såg Remus komma in och slog ner blicken. Han vill inte ens sitta med oss. Jag kände hur sur och sårad jag blev och såg på James för att få lite stöd

- Vi kan väll vara skötsamma idag, det var så längesedan, sa jag med ett skratt.
Sen såg jag Remus och visste inte vad jag skulle göra, Var han sur på mig med?
Jag log lite åt Sirius men sa ingenting och åt vidare.

Efter att ha bytt om gick Lily till Stora Salen. "Titta, där är smutsskallen!", hörde hon några säga och hon kände sig fruktansvärt utpekad. Hon satte sig ner längst bort vid Gryffindor bordet och sa ingenting. Hon gjorde bäst i att hålla tyst.