VD Rollspel

Elena sprack upp i ett leende som nådde henne upp till ögonen, hon trodde nästan att Caroline kunde se det genom luren, men sedan kom hon på att det inte gick. "Jag kan när som helst. Gärna idag, om du inte har några andra planer alltså?"frågade Elena.

"Jag är ledig nu, jag har inte så mycket annat för mig än att undvika jobbiga vampyrer" skrattade hon även om hon egentligen var irriterad just för att vampyrerna var jobbiga
"Så vart skall vi mötas? vart som helst förutom Grillen" sa hon bestämt

Elena skrattade medlidsamt med Caroline, även om hon inte visste vad det handlade om, hon hade heller ingen lust med att fråga just nu.
"Hm, inte Grillen alltså. Jag orkar inte vara hemma mer idag, behöver liksom komma ut och röra på mig.", skrattade Elena varmt. Hon ville inte heller mötas på grillen egentligen, där kunde det finnas så mycket folk som hon helst ville undvika. "Ska vi träffs i stan, typ vid torget eller så?".

(( Jag vet ingt om det finns något annat än The Grill i Mystic Falls, men vi får helt enkelt hitta på ))

(haha ja jag hittade ju på ett köpcentrum så ja vi kan hitta på något annat xD)

"Det blir jätte bra. jag möter dig där om tio minuter" sa Caroline och log lite över faktumet att det skulle ta henne inte ens en minut dit om hon sprang, fast det var så klart om hon sprang naturligt skulle det ta längre tid. Hon la på luren och började i lugn och ro gå mot torget för att möta Elena

Stefan kommer hem till Elena.
"Elena" ropar han.

(( Okay, det blir bra! ))

Elena hade tagit på sig sina skor och sin kappa då hon hörde en röst utanför dörren som ropade hennes namn. Hon öppnade dörren och där stod som väntat Stefan. Hon granskade honom med en rynka i pannan.
"Ja?" frågade hon sedan dröjande. Hon klev ut genom dörren och låste sedan dörren. Hon vände sig mot Stefan igen och tittade på honom med höjda ögonbryn.

"Förlåt" säger han.

Elena tittar ner i träplankorna, nedanför hennes fötter ligger ett löv, ett riktigt vacker löv i alla höstens färger. Det får henne att hämta styrka. "Jag förstår bara inte varför du bara gick, jag trodde att vi...", hennes röst brast då hon tittade upp på Stefan. Hon trodde att hon betydde mer, att han... ville se att hon mådde bra. Det kanske han ville, men det kändes inte så.

Stefan kramar henne.
"Elena, jag är så ledsen. Men jag behövde kolla upp en sak. Något som garanterade din säkerhet" säger han.

(( tyvärr måste jag erkänna att jag inte hinner med i rollet efterspm jag har fullt upp med allting och hinner inte vara på mugglis längre. Sorry hörni, men jag har missvis på gång just nu.. ))