Rollspela förstaårselever

Zandra flyger på och känner en fantastisk känsla. Hon ökar på en anning.Sedan litte till. Till slut är hon runt planen precis när hon ser Alice landa. Hon flyger undan från kanten så att folk kan passera.

Jag tänkte att nu gällde det jag åkte snabbar och fick en skön skänsla i magen

Tim kommer in på planen. Han är sen det vet han. Han hoppar snappt upp på kvasten och sparkar iväg , flygger sinna varv i illfart och flyger sedan ner på marken. Han ska prova som slagman.

Jag tänker åhh jag ska bli slagman nu!!!!

John drog med sig Edith och Jamie ner till quidditchplanen där uttagningarna redan börjat.
"Vi går fram till Madam Hooch och frågar om en kvast till dig Edith." sade John medans han höll stadigt i sin egen. Han var osäker på om han ens skulle söka till laget.

Jag åkte och mitt hår flög framför ansiktet fast det var kort

*Charlie*

Jag svänger mitt högerben över min rensopar 7a. Jag sparkar ifrån och känner vinden mot mitt ansikte. Jag flyger några varv runt planen. första,andra,tredje varvet går bra men jag råkar komma lite ur kurs på fjärde varvet.

Jag blir yr men sen så får jag upp kontrollen

*Edith*

Edith tittade först åt höger och sedan åt vänster. Både Jamie och John hade sina egna, fina, kvastar och sin egen utrustning. Själv hade hon vanliga kläder, bara att hon hade satt upp sitt hår i en slarvig fläta på ryggen. Ju närmare quidditch planen de kom, desto mer nervös blev hon.
"Hallå! Ni är här för uttagningarna, antar jag? Namn?" Madam Hoochs röst var hurtig och rask. Alla tre sa sitt namn lydigt.
"Bra. Jag ser att ni två", hon nickade åt Jamie och John samtidigt som hon kollade i protokollet, "redan har varsin kvast. Mrs Phezter, du kan ta en här. Det är en Rensopar 7a."
Edith nickade och svalde hårt. Skulle hon ens klara att hoppa på kvasten?
"Edith!", Jamie ropade på henne där han och John stod en bit bort, "kolla här. Lägg ena benet över kvasten, och skjut ifrån. Resten lär du märka hur man gör." Och med de orden flög båda grabbarna iväg. Edith satte osäkert sitt ben över kvastskaftet och skjöt ifrån allt vad hon hade. Kvasten lyfte direkt, och automatiskt lutade hon sig en aning framåt. Det var underbart. Edith hade aldrig varit med om något så spännande, härligt eller mest andrenalinkickande någonsin. Hon älskade det.

Jag ser när dem flyger runt planen

Jag kollar på min klocka och ser att klockan är 7 om dem inte är klara snart måste Pheonix gå och lämna dem