Rollspel: Marodörernas tid

Remus blängde efter Sirius. "Dum huvud!", fräste han efter honom men han var redan borta.
Remus skakade på huvudet och ryckte åt sig en bok om Trolldrycker.
Den var inte speciellt intressant men den skulle hjälpa honom lite grand i alla fall.

Jag såg trött efter Sirius och hoppades att Remus skulle gå efter, men det gjorde han inte.
Jag la ifrån mig boken med en suck och gick upp till sovsalarna.
Där jag såg Sirius ligga, jag hittade ett brev från Reglus och nu förstod jag varför Sirius var på sånt humör.
Jag veck brevet till ett pappersflygplan och förtrållade det så att det flög ner och landade i Remus knä.
Jag hoppades att han skulle läsa det och första Sirius, tänkte jag trött innan jag gick och la mig.

Jag hörde någon komma in men orkade inte öppna ögonen. Ville de något fick de prata med nmig först. Jag kände tårarna rinna igen. Vad är det för fel på mig? Jag suckade och torkade tårarna innan jag tänkte på första gången jag kom till skolan

Remus lyfte upp pappersplanet, vecklade ut det och skummade igenom texten. Han skakade på huvudet och vek ihop det igen och kastade tillbaka det.
Sirius familjeproblem angick inte honom, det visste han bra mycket väl.
Han väntade sig att James skulle komma ned stormande och klippa till honom i ansiktet för att han inte förstod.

Jag väntade på att Remus skulle komma upp men det varkade inte funka, så jag lockade mig till brevet och la det på Sirius sängbord.
Nu hade jag gjort allt jag kunde komma på så nu tänkte jag sova och skita i de båda surskallarna.
De fickmig bara att må dåligt, kunde de aldrig tänka på någon annan än sig själv eller?
Tänkte jag innan jag föll i en djup orolig sömn.

Remus gned sig i ögonen. Han hade blivit väldigt trött. Han tvingade sig att gå uppför trappan och in i sovsalen. Där låg James och sov och Sirius gömde sig under täcket. Remus skakade på huvudet, gick fram till sin säng och satte sig på den.

Jag hörde hur James somnade. Jag tyckte synd om honom. Jag undrar hur han mår. Och jag antar att han mår lika kasst som oss. Jag reste mig, trollade fram en nalle till honom satte den på sängen och skrev ett meddelande till honom
Sorry brorsan. Det var inte meningen att du skulle hamna i mitten och bli ledsen. Jag ville inte såra dig. Hoppas du kan förlåta mig för allt. jag hoppas vi ses snart
Tramptass
Jag förvandlade mig till en hund och gick ner till uppehållsrummet. Jag gick ut ur rummet och lämnade skolområdet och gick igenom byn och ut i skogen. Jag hittade en grotta som jag la mig i. Jag behöver verkligen komma bort från allt

Jag vaknade mitt i natten och såg att Sirius säng var tom.
Sen såg jag nallen, och läste medelandet.
Jag tog den och la mig tillbaks i sängen och gjorde något jag inte hade gjort på flera år, jag grät tyst åt allting som var så hopplöst.

Jag såg ut i mörkret och när en vind svepte in i grottan kröp jag längre in. Jag kurrade ihop och vaknade några timmar senare av att solen lös på mig. Jag reste mig och lämnade grottan. Jag drack lite vatten i en Bäck och åt några bär och fortsatte vandra. Jag stötte på ett tåg spår och förstod att det tillhörde Hogwarts Expressen och gick över spåret och såg på ängen framför mig. Jag vandrade glatt över den. Det känndes lite bättre att vara ute i det fria. Jag satte mig sedan på en kulle och såg slottet långt långt bort. Jag Hasse kommit en bra bit på så kort tid. Sen kände jag mig lite ledsen över att jag lämnat James men han skulle förstå och han hade de andra. Jag la mig ner och bara såg på ängen

Lily tog fram sin trollstav och började öva några enkla besvärjelser, trots att hon visste att man inte fick göra det i biblioteket. Ingen var ju där, så vad spelade det för roll egentligen? Hon ville ha något annat att tänka på än hur fruktansvärt hennes liv sög just då. Hon tänkte inte deppa ihop, hon var en häxa, och hade lika stor rätt att vara där på Hogwarts som någon annan.