Rollspel!?

- Jasså du blev inte religerad, typiskt också, sa jag ironiskt till James men flinade åt honom.
Och jag såg roat på honom när Caroline tystnade honom.
- Bra gjort Carliine, sa jag glatt och James gav mig en mördande blick som jag var allt för van med så jag ignorerade den med ett flin och vände mig till Caroline.
- Som du har märkt så är detta James Potter, och prefekttjejen där är Roxanne Weasley, jag ska presentera dej för resten av dem sen när vi syns i sälskapsrummet, sa jag vänligt till henne.
- James är son till Ginny och Harry och Roxanne dotter till George och Angelina, sa jag förklarande för jag visste att hon hade läst på om dem.

*Victoria satt vid Hufflepuffbordet och såg resten av eleverna bli sorterade. Nu när det var över för hennes del kunde hon andas ut. Hon hade hälsat på de närmaste bordsgrannarna.
När det blev Roxannes tur tittade hon med spänning. Även hon så som Caroline hamnade i Gryffindor. Lite ledsamt var det att de inte hamnat i samma hem, men de kunde ju träffas på rasterna.
Den sista eleven blev sorterad och Professor Lovegood gick ut med pallen och hatten samtidigt som en ståtlig kvinna reste sig vid bordet med lärare. Antagligen var det rektorn.*

- Välkommna till ett nytt år! Hugg in mina vänner!

*Rektorn satte sig ner och Victoria blev förvånad. Vadå "hugg in"? Hennes granne knackade henne på axeln och hon vände sig dit.
Flickan hade blont hår uppsatt i två råttsvansar och tuggade på mat.*

- Ska du inte ha? frågade hon glatt.

*Victoria drog efter andan. Bordet hade fyllts av mer mat än hon någonsin hade sett på en gång, och det hade skett bara sådär. Ett glatt leende spred sig i hennes ansikte och hon började lägga upp mat på sin tallrik.*

"Jag vet" Sa jag och log.
"Ha! Ser du Roxanne, hon kan till och med mer än du kunde när du hade läst igenom alla din mammas gamla böcker om trolldom!" Flinade James. Jag gav honom ännu en mördande blick, och konstigt nog blev han tyst..

- Kan bero på att jag inte bryr mig så värst mycket om det, jag kan ju allt om vår värld ändå jag är ju liksom uppväxt i den, sa jag trött till James men log sedan.
Macganogall reste sig upp och sa.
- Hugg in, och borden fylldes på med mat.
Jag log glatt och tog åt mig av kycklingen, jag hade inte märkt hur hungrig jag var.
Jag såg bort mot Hufflepuffbordet där Victoria hamnade, tråkigt att hon inte hamnade i Gryffindor men vissa lektioner och rasterna skulle vi ju träffas.
Jag började äta glupskt och James spg roat på mej.
- Har du aldrig sett mat förr?, sa han roat och jag knuffade till honom.
- Aj, Roxy ge henne straffkomendering, sa James surt.
- Sällan, du får skylla dej själv, sa Roxy roat och såg på James.

"Tack då, det finns visst inget bra att ha tjejer till!" Sa han surt.
Jag frustade till och han tittade på mig "okej, dig känner jag ju inte, men eftersom att du är som Hermione är du antagligen förskräcklig!" Sa han. "Hermione var, eller är en fantastisk kvinna!" Snäste jag.
"Okej, det finns inget bra man kan ha tjejer till!" Sa han och himlade med ögonen.
Jag skakade på huvudet och tittade ner i maten.
Jag var inte alls hungrig...

- Akta så att inte Rose eller Hugo hör dig, och som sagt Hermione är underbar och jag skulle inte kritoisera henne om Rose var i närheten, sa jag roat och såg på den sura James.
- Det är alltid kul att reta honom, jag vinner jämt, viskade jag roat till Caroline och såg sedna på henne.
- Inte hungrig?, sa jag frågande till henne.

"Nej, jag är nästan aldrig det.." sa jag och sköt i väg tallriken. Sedan tittade jag på henne "men du är hungrig va?!" Sa jag och log. "Jag önskar att jag var Hermiones dotter!" Sa jag och log igen.

- Hon är jämt hungrig, sa James och jag nickade.
- Jo jag är ofta hungrig, men jag har väldigt hög förbräning så allt liksom bara försvinner, sa jag leende.
- Ja Hermione är jättetrevlig, jag gillar alltid att vara hemma hos dem och Ron är kul med, du ska träffa Rose och Hugo sen de är lika trevliga, sa jag leende.
Maten försvann från tallrikarna och ersattes strax efter med efterrätter.
- Mer sugen på efterrätt?, sa jag frågande till henne.

"Nej tack!" Log jag, hon var verkligen ett matvrak! Jag skrattade tyst.

(Måste gå, ska titta på nyheterna^^)

- Visst, sa jag och tog för mig utav efterätterna.