Fjärde årselever

Jag log mot honom.
- Det gör inget, de flesta brukar anta att jag är galen som hon, och ja Bellatrix är min mamma, sa jag och suckade.
- Eller rättare sagt var, mamma och pappa är döda så jag bor på barnhem, det var dels därför jag grät, sa jag och log svagt.
- Jag hoppas du inte tror att jag är galen, sa jag och såg på honom.
Det här var det längsta jag hade pratat med någon förut och han var ändå en Potter jag trodde han skulle avsky mig.

Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag visste att ämnet döden var ganska dåligt att ta upp men han kunde inte låta bli, frågan bara slank ur honom.
"Hur dog dina föräldrar?" Frågar jag och tittar mot henne medan jag försent inser mitt misstag igen. Jag måste ju tänka efter innan jag säger något! Tänker jag argt och undrar vad som ska hända nu.
"Förlåt....igen" Säger jag och funderar på att gå därifrån


(Blir så arg!! Vid varje inlägg råkar jag alltid skriva i tredje person... det är en vana för mig...)

Jag flinade mot honom, hade aldrig mött en klantigare kille.
Fast det var ju så sant hade aldrig pratat med någon heller.
- Det gör inget, du brukar inte tänka innan du säger något, va?, sa ajg flinande men blev sedan alvarlig.
- De dog i den sista striden på Hogwats mamma och pappa var dödsätare.
Mamma blev dödad av Molly Weasley och pappa vet jag inte vem som dödade men död är han, sa jag och suckade.
- Men det gör detsamma, antingen döda eller annars skulle de sitta i Azkaban och det är ju lika hemskt, sa jag och ryckte på axlarna, jag gillade inte att prata om det så jag ledde bort samtalet från mig.
- Så, du är Potters son, eller hur?, sa jag och log.

(Spelar ingen roll för mig funkar lika bra , fast jag skriver i jagform men skriv i tredje person du )

(Äh jag försöker lite till om jag klarar att skriva i jag form)


Jag skrattar när hon anmärkte mina klumpiga misstag att inte tänka förre jag öppnar min mun.
"Nja, förut så tänkte jag efter men nu? Nej nu tänker jag defenitivt inte efter" Säger jag och skrattar. Den här tjejen var ju ganska trevlig trots allt, Varför har jag inte märkt henne tidigare? Min glade min förändrades snabbt till allvarlig när hon började berätta om sina föräldrars död. Molly Weasley? Dödade hon hennes mamma? Mormor är ju väldigt bra på magi i hushållet och så, men jag visste inte att hon var så bra på magi. Jag visste inte om jag skulle vara glad för att min mormor klådde upp en ond person elle ledsen för att Bellas mamma dog. Och pappa... Jag själv visste ju inte hur det kändes att någon som är en nära plötsligt försvinner. Min pappa har ju upplevt det. Han säger att han var glad att inte jag får uppleva ett liv utan föräldrar. Min pappa hade nog faktiskt om man tänker efter ett ganska dåligt liv. Han fick ju bo hos min mormors syster som vad min pappa har sagt var riktigt odräglig, ja hela familjen Dursleys faktiskt.
Jag ryckte plötsligt till när hon frågade mig om min pappa. Jag såg överasskat mot Bella helt försjunken i mina tankar.
"Va?" Säger jag frånvarande men kommer sedan snabbt tillbaka till verkligheten igen.
"Ehh.. Ja min pappa är Harry Potter" Svarar jag och biter mig i läppen istället för att le stolt och säga, Han var pojken som överlevde. Jo tack, det har jag hört förut. Det räcker att säga namnet Potter så är alla kommentarer över än. Det var därför han inte umgick med några, det var därför han försökte att inte umgås alls med folk. Man kan ju inte lita på någon.

Jag nickad men kommenterade inte hans pappa, han verkade inte vilja ta upp honom och jag förstod.
Han ville väll inte bli förknippad med sin pappa eller få vänner för hans far var berömd.
Exakt så var det jag kännde, därför hade jag inga vänner för att jag inte visste villka jag kunde lite på eller som ville va med mig för att mina föräldrar var dödsätare.
Jag suckade och såg avundsjukt på honom, han hade det så bra.
En familj som älskade honom, och en familj som var vid liv och som ingen behövde vara rädd för.
Jag såg på honom, att jag aldrig hade pratat med honom, han verkade vara trevlig.
Fast jag visste nog vad det berodde på jag ville inte att han eller någon annan skulle backa bort från mig som om jag var ett missfoster, med tanke på de föräldrar jag hade.
Jag bet mig i läppen och försökte att hitta på något normalt och trevligt att prata om.
- Så, vad har du gjort i sommar då?, sa jag trevande och log mot honom.

Jag skulle just svara när jag plötsligt ser Albus knacka på kupé dörren. Jag ställer mig upp och öppnar dörren, irriterad över att han kommer och stör.
"Albus låt mig vara, jag har faktiskt vänner...." Jag tittar mot Bella och ler snett, där kom ett till misstag, men man kan väl säga att dom är vänner eller? Dom har ju pratat mycket och så.
"Janson, det gör ont, mitt öga gör ont" Säger Slbus och biter sig i läppen. Jag tittar först på honom med ett frågande uttryck men upptäcker det sedan. Blå tiran, Den verkar vara ganska ny eftersom den än så länge bara har lämnat en svag lilla nyans över vänstra ögat.
"Shit! Albus vad har du gjort?!" Utbrister jag och tittar oroligt på honom. Det var hans första dag till hogwarts och han har redan hamnat i bråk. Jag suckar och signalerar åt honom att sätta sig ner medan jag stänger kupé dörren efter honom. Sedan går jag lungt fram till honom och frågar så lugnt det går utan att låta arg.
"Vem gjorde det där mot dig?" Frågar jag och tittar Albus i ögonen. Han bara skakar på huvudet men öppnar sedan munnen.
"Jag pratade om pappa och då... blev jag slagen.." Säger han tyst och tittar ner mot sina händer som ligger i hans knä. Jag känner hur ilskan börjar stiga inom mig men försöker att envist svälja ner den.
" Hur många gånger har jag inte sagt att du inte ska nämna pappa? För några år sedan fick man tjejer och kompisar, ja typ allt man ville ifall man bara nämde pappa namn, men du det är ändrade tider. Det är inte okej att vara en Potter längre" Säger jag och sväljer hårt medan alla minnen på slagsmål snurrar runt i huvudet. Jag vart en gång så misshandlad att jag fick vara i sjukhusflygen i två veckor. Albus ska inte få stryck som han själv fick.
"Albus, vilka var det? Vilken vagn?" frågar jag och ställer mig upp, beredd att gå.

Jag log mot honom, han kallade mig faktiskt vän det gjorde han, tänkte jag lyckligt och såg på den mindre kopian av Janson, Albus hanns lillebror och han såg inte ut att må bra.
Han hade en stor blåtira över ögat som hade svulnat upp.
Jag reste mig upp och drog fram en tub ur koffertfickan och gav den till Albus och log.
- Här den hjälper mot svulnaden och smärtan försvinner, sa jag och log han såg oroligt på mig och jag log tillbaka.
- Det är lugnt jag har använt den själv, du är inte den ända med berömda föräldrar, sa jag med ett flin och vände mig sedan till Janson som hade gkort sig berädd på att gå.
- Vänta, säger jag och griper tag i hanns arm.
- Varför är det inte okej att vara en Potter?, svara på det så hjälper jag dig att leta upp de där snorungarna som klådde upp bror din, sa jag och såg honom i ögonen och ställde mig framför dörren.

(Förlåt men pratar med min kompis och jag kan inte konsentrea mig på att skriva då. Men jag loggar in så fort jag e klar

( Visst går bra det ha så kul )

haha kul att läsa vad ni har skrivit ni har bra fantasi