Pradow [hungerspelen ff, sv]

Du skriver så superdupersjukt braaaaaa!!!!!

Kap 12

Jag vaknade av att en hand las över min mun. Förskräckt försökte jag slå mot vem det nu var, men upptäckte sedan att det istället var Shadow och inte någon blodtörstig deltagare. Jag stirrade förvirrat på honom. Han pekade ut från vårt gömställe och gestikulerade att jag skulle lyssna.

"Chronos, du dödade inte mer än vad jag gjorde!" Det var en flickas röst.

"Jodå, Dawn, det gjorde jag!"

"Om ni två håller tyst kanske vi kan hitta den där killen, och då blir det minsann inte ni som dödar honom", fräste en röst som måste tillhöra Falk.

"Shadow. Han heter Shadow", rättade en annan flickröst.

Jag såg oroligt på Shadow. Karriäristerna letade efter honom, och just nu skulle dem kunna hitta oss när som helst. Jag hoppades bara att dem skulle gå sin väg så fort som möjligt.

"Ja, ja, ja", muttrade Falk. Jag bryr mig inte om vad han heter, bara vi hittar honom! Och jag vet någon som skulle vara perfekt för det jobbet."

Karriäristernas samtal ledde in på mat och efter en väldig diskussion vidare dem hade tid eller inte bestämde dem sig för att göra upp en eld, det var ju trots allt soluppgång, konstaterade tjejen vid namn Dawn.

Jag och Shadow satt tysta som möss bakom barriären av granris och hörde hur karriäristerna smaskade i sig mat framför en sprakande brasa. Jag visste att jag borde hålla mig vaken, men mina ögonlock blev bara tyngre och tyngre och det dröjde inte länge innan jag somnade.

Jag visste inte hur länge jag hade sovit, men när jag vaknade konstaterade jag att ett flertal människor skrek och att jag var en av dem. För runtom mig var det enda jag kunde se slukat av elden. Granen brann. Allt brann. Elden var överallt.

"Prune, kom! Fort, Prune!" ropade Shadow och drog med sig mig ut från granen.

Mitt bland skriken hörde jag Falks mörka röst och jag förstod att dem hade sett oss, och jag förstod att det var nu vi skulle dö. Shadow och jag. "Där är dem! Ta dem!" I nästa sekund kände jag ett hårt ryck i nacken och jag föll bakåt. Falk hade greppat tag om min långa fläta som mitt röda hår flätats in i.

Jag var ur stånd att varken skrika eller slåss, det enda som existerade var den flammande elden runt om mig.

Jag kunde vagt urskilja en silhuett som kom springandes mot mig med en kniv. Men det var inte jag som träffades. Det var Shadow som befriade mig från Falk genom att skära av flätan i min nacke, och Shadow halvt drog halvt bar mig där ifrån.

Jag kastade mig ner i den vita massan med snö. Vi var vid foten av berget, förhoppningsvis långt borta från karriäristerna. Flämtande och hostande gnuggade jag försiktigt mina svedda kinder och armar med den svala snön.

"Dem somnade. Allihopa", sa Shadow, också han med små avbrott för hostningar och flämtningar. "Ingen släckte elden, och utan någon eldvakt spred den sig." Shadow skakade på huvudet. "Det var så nära att dem tog oss." Ett kanonskott ekade över arenan. "Jag hoppas det är Falk", sa Shadow sammanbitet, men när en mörkhårig, stor figur dundrade ut genom skogen visade det sig att Falk inte alls var på väg bort från denna världen, utan istället på väg efter oss. "Spring, Prune!" ropade Shadow, som om jag hade behövt någon uppmaning. Jag var redan på väg upp för den sluttande, snötäckta marken.

"Ni kommer inte komma undan!" ropade Falk och jag kunde se i ögonvrån hur ett spjut glimmade till i hans hand och i nästa sekund kände jag en stark smärta i vänstra axeln.

Spjutet hade knappt träffat, men det räckte för att jag skulle känna hur blodet sakta rann ner för min arm. Men vi kunde inte ge upp nu. Flåsande sprang jag. Så fort det gick bland all snö och tvingade bort dem svarta fläckarna framför mina ögon. När en kall, snöblandad vindpust nästan välte omkull mig och världen runtom mig för ett ögonblick blev totalt vit kände jag en hand greppa tag om min midja och dra mig åt sidan. Jag visste inte om det var Falk eller om det var Shadow men när jag såg upp i ett ansikte med isblå ögon och nästan vitt hår förstod att jag att det var ingen av dem.

Pojken gav mig en kort nick innan han stack ut huvudet i den virvlande snön och drog in en vilt fäktande Shadow i den lä försedda hålan.

"Låt oss gå", morrade Shadow.

Pojken släppte Shadows arm. "Jag tvivlar på att din flickvän kan gå någon vart alls. Hon ser inte vidare frisk ut."

"Kan du hjälpa henne?"

"Min distrikts partner fixar såret på nolltid", svarade pojken och väntade otåligt på att Shadow skulle acceptera hans erbjudande. Med en nick från Shadow lyfte den vithåriga pojken upp mig i sin famn.

Jag gjorde inget motstånd. Faktum var att jag säkerligen hade fallit omkull om han inte lyft upp mig. Dem svarta fläckarna dansade oroväckande framför ögonen.

"Jag heter Winter", sa pojken, och jag dansade iväg med mörkret tryckande framför ögonen.

--
a/n; (Ja, hon svimmade. Ville bara klargöra det så ni inte tror att hon faktiskt reste sig upp och började dansa.. c; ) Action! Nå, folks, vad tycks? Två nya karaktärer introducerade, eller åtminstone en av dem än så länge.
TACK KÄRA NI ♥

Gudinnasåsuperduperkanonbraaaaaa!!!

AS BRA kan inte sluta läsa!!!!!

SUPERBRA!!!

DU.EE.SÅ.BRA.!!!

Kap 13

"Go'morron Prunie", sa Winter glatt.

"Det är Prune", rättade Shadow buttert. "Hur känner du dig, Prune?"

Min blick flackade mellan de två pojkarna som stod lutade över mig. Jag försökte resa mig upp på ena armbågen men stönade och föll tillbaka i liggande ställning när smärtan kom ifatt.

"Låt henne vila, killar", hördes en flickas röst längre in i vad som såg ut som en snögrotta med djurhudar utlagda över marken. "Om hon inte får någon vila kommer hennes axel inte bli bättre." Flickan hukade bredvid mig så hon kom in i mitt synfält och log varmt. "Jag heter Berry", sa hon. "Distrikt 10."

"Och jag är Winter", pojken med det vita håret stack fram huvudet bakom Berry, "som du kanske minns."

"Prune", presenterade jag mig med torr röst. Det räckte som en presentation för mig just nu. Mina ögonlock var tunga och än bultade det smärtsamt i den vänstra axeln.

"Vi vet", flinade Winter. "Din pojkvän berättade det."

"Hatar honom", mimade Shadow till mig och jag himlade med ögonen.

"Som sagt kommer du bli bättre om du bara får lite mer vila", fortsatte Berry och såg på mig med varma, bruna ögon inramade av lockigt kastanjebrunt hår. "Din axel är inte allvarligt skadad längre."

"Tack", sa jag svagt och försökte le så tacksamt jag kunde med smärtan bultande i axeln. Jag skulle just till att fråga Shadow hur länge jag varit borta när han svarade på just detta.

"Några timmar har du sovit och du har-"

"-inte missat ett dugg", fyllde Winter i.

"Vi är nio stycken kvar", sa Shadow och såg på Berry som bekräftade detta med en nick. "Killen från ettan, båda från tvåan-"

"-tjejen från fyran och killen från sexan", räknade Berry upp.

"Och vi, förstås", la Winter till. "Nio stycken."

Genast hördes ett kanonskott över arenan. "Åtta stycken", rättade Shadow.

~oOo~

Jag drog en hand genom mitt korta hår. De röda topparna räckte knappt ens till axlarna. Det var en konstig känsla och jag var inte riktigt säker på om jag tyckte om det eller inte.

"Det är fint", sa Berry.

"Tack", log jag.

"Woho, yeah!" utropade Winter från andra sidan snögrottan där han och Shadow spelade något spel med ett antal stenar som Winter plockat på sig.

"Vi kör en runda till!" kom det genast lite buttert från Shadow.

"Hur längde har du och Winter stannat här?" frågade jag Berry.

"Sedan spelen började. Runtom arenan hittade Winter djurplädar så vi gick upp i bergen och av en ren tillfällighet hittade vi detta stället."

"Kände ni varandra innan spelen?"

Berry såg på mig med forskande ögon innan hennes blick fastnade på dem knutna händerna i hennes knä. "Vi är kusiner." Jag kunde inte undlåta mig en flämtning innan Berry fortsatte. "Vi har känt varandra sedan vi var små. Vi har växt upp tillsammans. Och att hamna i denna situationen… Jag hoppas bara att ingen av oss behöver d-döda den andra."

"Jag är ledsen, Berry", sa jag tyst och när jag såg in i hennes sorgsna ögon förstod jag precis hur hon kände sig. Jag kände precis likadant, skillnaden var att det inte var min kusin jag oroade mig över. Det var min vän. Min pojkvän?

~oOo~

Vi konstaterade, Winter och Shadow aningen osams, att det bästa var att stanna i grottan lite till. Åtminstone tills jag hade frisknat till helt. Ingen nämnde vad som skulle hända sedan. Men vi alla tänkte nog på samma sak. Vi var tvungna att dela på oss, om vi inte ville döda varandra. Jag skakade fortfarande på huvudet åt beslutet, men det var trots allt bra mycket lättare att döda en karriärist än sin vän.

"Shadow", viskade jag för att se om han var vaken. Inne i grottan var det lika dunkelt ljus som på dagen, men utanför hade nationalsången just spelats och Winter hade kikat ut ur grottan och konstaterat att dem enda levande på arenan var vi fyra, de tre karriäristerna och en flicka från fyran. Vi hade mulet accepterat att vi nästa dag förmodligen skulle bli tvungna att dela på oss, att slåss mot karriäristerna och framför allt undvika varandra. "Är du vaken?" frågade jag med låg röst.

"Mmhm", muttrade Shadow sömndrucket.

"Om vi … delar på oss imorgon", började jag, fortfarande viskande för att inte väcka Winter eller Berry, och fuktade läpparna. "Ska vi dela på oss? Vi två? Det måste vi, eller hur? Jag vill inte döda dig Shadow. Jag skulle aldrig, aldrig, aldrig kunna göra något ont mot dig. Shadow-", babblade jag men avbröts av en välplacerad, mjuk kyss på mina läppar. Alla de onda tankar jag haft om Shadow den senaste tiden dunstade bort med detsamma och jag hämtade kort andan när Shadow tillslut avbröt kyssen.

"Jag ska skydda dig, Prune. In i det sista. Vi kommer på något." Jag kunde höra hur Shadow makade sig bort mot sin djurhud igen. Sättet han hade sagt det på. Det lät som om han redan hade bestämt sig för vem som skulle dö av oss två. Vilket jag också hade. Och jag trodde inte vi hade samma förslag.

-----
a/n: Lite kärleksdrabbel ser det ut som. Händelselöst kapitel, men nästa kapitel .. ohhhh .. det vill ni minsann inte missa!

Har för övrigt bestämt mig för att ställa upp i NaNoWriMo i år. Knappt två dagar kvar och jag har inte klart för mig vad tusan jag ska skriva om än. D: Någon annan som ska vara med? Jag önskar er stort lycka till i så fall!

Well, well. På återseende på torsdag!

Meeeraaaa!!!!!!!!!!!

BRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Kan du inte skriva nu!!!!!!! Vill LÄSA!!!!!!!!!