Edórea PRS Vidomina & Medi

"Tror du några män vill ha två söta varelser efter dem? En som är tydligt en alv och en som dom kanske tror är en helt försvarslös kvinna. " Hon såg på henne och skakade sedan på huvudet.
"Nej det tycker jag inte. Vi är ju unga, precis vad den vill ha. Så sitter vi vid åkern därborta så är det möjligt att vi får besök ikväll. Men vi kanske ska sova och äta först?" Léllos såg på henne.
"Så vi inte somnar ikväll."

"Du kanske har rätt." Sylvia bet sig i läppen. Hon lyssnade på Léllos igen. "Så vi blir lockbetet?" Hon skrattade. Även om det var en farlig situation de skulle sätta sig i så kändes det hela spännande och likt ett äventyr. Hon litade på Léllos och visste att hennes förmågor nog skulle skydda dem ifall de någonsin hamnade i trubbel. Och skulle det vara så, kanske Sylvia själv skulle få visa vad hon gick för.
"Sova och äta låter klokt. Vi går tillbaka till värdshuset då.", nickade hon och tog täten för att gå tillbaka dit.

"Har du en bättre plan?" Sa hon och lade huvudet på sned.
"Vi är tydliga vampyrens mål. Så varför inte göra jarlen en tjänst?" Hon drog handen genom håret.
"Dessutom så kanske det kan bli kul för som sagt jag är inte en oskyldig ung kvinna som han kanske tror." Sa hon och flinade.

"Nej, jag har inte det.", erkände Sylvia och steg in i värdshuset. Därinne var det halvtomt. Några bord i sällskap, ett annat med en enstaka person. Ljudnivån var inte särskilt hög. Det var inte särskilt sent, kanske det skulle komma fler gäster till värdshuset senare?
"Du har rätt. Och jag anar det. Det är mer än vad bara ögat ser hos dig.", flinade Sylvia och stannade innan hon korsat hela golvet för att gå mot trapporna till deras rum. "Vill du äta först? Eller sova först?"

Hon klev in och hon skrattade.
"Jag vill nog sova först. Jag kan nog slänga ihop något som får oss att sova en stund. Sen äter vi något lättare och sedan går vi ut. jag ska bara medela att det är så." Hon gick fram till kvinnan som stod nu vid bänken och nickade sedan. Det skulle gå bra och hon vände sig sedan om.
"De har servering till kvällen så det fungerar."
Hon log sedan ömt.
"Ska vi?"

"Ja, bra idé.", höll Sylvia med och gick uppför trapporna. Väntade in Léllos när hon såg att hon talade med en av personalen där. "Vad bra. Ja, då lägger vi oss ett tag.", gäspade alven och låste upp rummet deras för att kliva in sedan. Hon knäppte upp manteln och under bar hon en mintgrön långärmad klänning med vackra broderade silverdetaljer som smyckade klänningen på ett smakfullt sätt. Också en stil som var vanlig i Demeled. Vanlig bland alverna framför allt.
Hon hängde upp manteln på en krok på väggen och föll sedan ner i sängen. "Åh, vad skönt!", sa hon lättat och skrattade. "Men jag behöver nog hjälp av dina förmågor för att kunna somna. Jag är alldeles för uppspelt på våra planer! Jag har aldrig stött på en vampyr tidigare!", så hon halvt i skratt och halvt en aning skrämd.

Hon log och hängde upp sin mantel med och hon slog sig ner.
"Det är inga problem eftersom jag är lika uppspelt." Sa hon och lade sig på sängen.
"Om du lägger dig ner och tar min hand. Så ska jag föra oss in i en dröm som tar slut om två timmar det borde räcka om jag inte misstar mig." sa hon och log sedan.
"De är ganska vackra, men väldigt sluga." Hon fnittrade.
"Sen så ska du få en salva att smörja in halsen med. Det kommer göra att du smakar vedervärdigt..."

"En dröm? Vad är det för-..", hon avbröt sig själv. Hon ville göra det. Det kändes häftigt att få vara en del av Léllos magi. Och nu skulle hon få uppleva den på ett nytt, annorlunda sätt.
Sylvia gjorde som hon blivit tillsagd och lade sig tillrätta i sängen. Hon fattade sedan Léllos hand i sin. "Jag litar på dig, Léllos."

"Det är inte roligt om du vet vad som ska hända. " Hon log och log. Hennes hand var så mjuk och hon låg så tätt intill. Efter några djupa andetag så började hon mumla en formel som skulle försätta dem i en djup sömn.
När hon slutat log hon.
"Vi ses när vi vaknar. Efter det somnade LLléllos och leendet försvann när hon inte ansträngde sig längre.

"Du har rätt.", sa Sylvia i ett andetag och slappnade av samtidigt som hon slöt ögonen. Kände sig redan mer avslappnad även fast pulsen gick i högt tempo.
Hon lyssnade till Léllos formel och upplevde att hon föll i en slags trans, seglade iväg i en dröm och fann sig plötsligt på en annan plats, långt ifrån värdshuset och Léllos bredvid sig.
Drömmen var vacker, i vackra miljöer med vackra ting. Här trivdes hon. Men så fort hon träffade någon annan där, som talade till henne, förstod hon inte ett ord och anade att de ville henne något ont. Det här kanske var det sluga som Léllos talat om tidigare. Men så fortsatte Sylvia vidare i drömmen och försjönk djupare och djupare i sömn.
Och efter ett tag, som att hon nått sagans slut, så vaknade Sylvia upp. Hon öppnade ögonen och satte sig upp. En aning förvirrad. Tog en halvsekund innan hon förstod att hon var tillbaka i värdshuset igen. "Hm?" Hon vred på huvudet och såg på Léllos som låg i sängen bredvid henne. Fortfarande sovandes. "Léllos, sover du?", viskade hon försiktigt, för att inte väcka henne ifall så var fallet. Men tillräckligt högt för att hon skulle ha hört henne ifall hon var vaken.
Hon tyckte sig höra smattret av regnet som träffade taket. Skulle det vara början på ovädret?