Femte året (Rollspel)

-Guud, förlåt! nästan skrek jag och vände mig sen om.
- Ehm.. jag är inte Hermione... jag vände mig om och märkte att det var den där idiotiska perfekten från Hufflepuff. Rodnaden steg, och jag skyndade mig att fly ut från badrummet.

jag vaknade och tog på mig och gick sedan ner till frukost. de flesta såg konstigt på mig när jag kom in med min sminkning och höga klackar. jag bara log åt dem och vissa av killarna flörtade, och jag skrattade. jag gick ut ur salen och började gå mot Hagrids stuga men kom inte så långt innan jag krockade med Zabini.
- Ne men är det inte fröken Lovegood. sa han och bugade.
- Jo det är det herr Zabini. sa jag och neg innan vi började skratta.
- Ha en bra dag så ses vi kanske. sa Blaise och gav mig en hand kyss.
- Det samma. se upp för naglarna bara. svarade jag och gick ner till min lektion.

(Nu blev det lite konstigt eftersom att vi båda ändra , men jag tar bort mitt inlägg

Neville drömde att Trevor var tillbaks. Men han var lika stor som HAgrid. Han var arg på Neville för att han hade tappat bort honom.

Jag fortsätte tänka på Hogsmeade och Draco, när han plötsligt kom gående och jag började såklart rodna

jag log när vi skulle få ta hand om testeralerna. jag har alltid gillat dem. alla elever parade ihop sig två och två, och jag blev över. men det gjorde mig inte så mycket. Alla såg inte testeralerna så de som inte såg fick väga upp mat och mocka. hon som såg fick bortsa dem och jag älskar det. när lektionen var slut gick jag upp för att äta lunch.

Jag vaknar när Trevor äter upp mig. JAg glömer att det är skola och somnar om.

När jag kom ner för trappen till fängelsehålorna så såg jag Hermione stå utan för klkassrummet. Fan! Tänkte jag, jag hade en rosa handduk, en rosa!
- Öh, hej.. sa jag

Pinsamt nog, hade han en rosa handuk över sig, och jag kunde inte låta bli att börja skratta. Han gav mig en väldigt generad blick, och jag skratta ännu mer.
Men sedan sa jag:
Hej ! Och log sedan åt honom.

Jag kunde inte låta bli att skratta jag med. När jag såg hennes vackra leende så var ingenting pinsamt.
- Hejdär! Innan jag hade hunnit hejdå mig så hade jag också hunnit berätta för henne om allt som hade hänt i perfekternas badrum, och när jag var klar så grät vi nästan av skratt båda två.