Rollspel: Marodörernas tid

Jag såg på honom och nickade. Jag var säker på att han kände igen oss
"okej jag bara undrade" sa jag lågt "men kom nu så går vi i kapp dem andra. Om du vill det vill säga?"
Jag log stort och sedan slog det mig
"är det de som är problemet att vi bestämmer saker som vi vill göra tillsammans utan att fråga dig, är det de som är felet?" frågade jag honom

Jag och Peter satt tyst under manteln och lyssnade på det pågående samtalet mellan Sirius och Remus.
Det var mycket upplysande, Peter darrade jag la armen om honom och han lugnade ner sig.

Remus fnös och viftade avvärjande med handen. "Nej då", svarade han och rynkade pannan och såg emot hållet där James och Peter satt (trots att han inte visste det). Han skakade sedan på huvudet och mötte Sirius blick.
"Det lilla felet är... nej, det var inget!", sa han och såg upp i taket, gick förbi Sirius utan minsta aning om vart han skulle gå.

Jag hörde att de började gå vi reste oss upp och drog av oss manteln och gick fram en bit och väntade på dem.
Jag med ett utrycklöst ansikkte och Peter med ett skuldfyllt.
Han kommer avslöja allt, tönkt jag för mig själv.

Jag såg på Remus. Vad hade han tänkt säga?
"du kan berätta när du är redo" sa jag och la en hand på hans axel och log
"men kom nu så hinner vi ikapp de andra två" log jag

"Rör mig inte, snälla.", mumlade Remus lågt och drog sig undan.
Det skulle antagligen göra Sirius upprörd, men å andra sidan så skulle det vara omoget beteende.
"Vi gör det." sa han och gick efter James och Peter. Båda stod och väntade på dem.

Jag ryckte till men sa inget utan bara såg på honom och ryckte på axlarna. Vad årder med honom? Undra om han är skadad
"har du ont, Moony?" frågade jag oroligt och vi kom i kapp de andra
"hej, Saknat oss?" log jag sött

"Klart att dem har!", flinade Remus.
Han låtsades att han inte uppfattat Sirius fråga. Om han ville ha svar på det fick han fråga senare.
Deras vänskap var i alla fall inte förlorad ännu.

- Klart vi har saknat er, sa jag ljuvt och log flickaktigt mot dem.
- Är ni klara nu?, undrade jag sedan.
- Ja vill du följa med Remus?, sa Peter jag slog mig för pannan och visste att vi var avslöjade.

(Nu har jag inte skrivit på typ evigheter, igen... :p Men kanske hinner rolla lite i morgon, på torsdag hinner jag i alla fall.)