Rollspel: Marodörernas tid

Remus såg på Peter. "Kan jag väl göra!", skrattade han. Han visste att de hade tjuvlyssnat, det klandrade han dem inte för. Inte alls. Men det var ganska dålig stil av James. Men jaja, det tillhörde de förflutna nu inget att haka upp sig på.

(vad bra)

"jag visste att ni inte löstagbar er utan oss" skrattade jag och såg sedan på Remus som undvikit min fråga. Jag tänker inte tjata på honom för då förstår jag väll allt igen

Remus undvek att se på Sirius, som läskigt nog "stirrade" på honom. "Nå... vart ska vi först?", sa han och gned händerna emot varandra med ett galet uttryck i ansiktet. Han skrattade ondskefullt och log slugt emot Peter som pep till och gömde sig bakom James.

"det är defenitivt något fel på dig. Men jag gillar det" skrattade jag och log faktiskt mot Remus
"jag tycker vi går till tre kvastar" log jag och såg på de andra

- Ja, det gör vi, sa jag glatt glad över att Remus inte hade blivit sur över att vi hade tjuvlyssnat.
Jag drog fram Peter bakom ryggen och vi började gå mot tre kavastar.

Remus log skumt och gav ifrån sig ett gällt skrämmande skratt som fick Peter att slita tag i James arm. "Men Peter då!", sa Remus och såg stött på sin vän. "Skrämmer lilla Moony dig eller?", frågade han och lade en hand på bröstkorgen. "Jag blir sårad!", sa han och låtsades torka tårar med den andra handen.

Jag såg väldigt förvånat på Remus
"jag tror Remus har slagit i huvudet" viskade jag till James och vi kom fram till byn

- Tror jag med han verkar ju inte vara sitt normala jag.
Fast jag gillar det hära bättre, sa jag med ett flin och vi gick in och bestälde honongsöl hos Rosmärta.

(måste logga ut nu, hörs imorgon.)

Jag nickade frånvarande och drack en klunk
"men tror du verkligen det är något bra? Tänk om det är något allvarligt?" sa jag och såg på min bror och sedan på Remus