Rollspel: Marodörernas tid

Jag stirrade på honom, förvånat.
- Visst det är en utmärkt ide fast ovankig för att komma från dej, sa jag och log stort.

"jag är inte genom ond. Jag kan vara snäll med, eller tror du jag bara är ond?" skrattade jag och log. Och undrade om de andra två hört något, men det verkade inte så.
"vad sägs om att vi gör det i morgon?" frågade jag lågt och väntade på svar

Remus tog osäkert en klunk av honugsölet. Han suckade och såg på Peter som log strålade emot honom. Vad hade han att vara glad över egentligen? Att alla var vänner. , svarade en röst inne i hans huvud. Remus tvingade sig att besvara leendet och tog ytterligare en klunk av drycken.

(jag kmr inte kunna rolla förena i kväll :p ska nämligen sitta på ett plan men loggar in så fort jag landar )

(kommer inte kunna rolla ikväll... cx
Ska till stallet)

(ok vad synd, fast du får ha så kul i stallet ♥ )

- Klart du inte är ond, sa jag och log.
- Visst vi gör det ikväll sa jag och såg på Peter som såg glädjestrålande ut och Remus som såg lika dyster ut som vanligt.

"precis jag är en ängel" log jag oskyldigt och såg på de andra
"jag tycker vi fixar grejerna nu" sa jag och ställde mig upp
"vi ska skicka ett brev till James föräldrar så vi kommer snart" sa jag och drog med mig James ut som såg lite förvånad ut.
"okej det kan ju inte vara så svårt och laga mat. Vad ska vi bjuda dem på?" frågade jag James

- Har du aldrig lagat mat förr eller? Vi bjuder på kyckling och ris eller vad säger du? och tårta till efterrätt?, sa jag med ett leende och vi gick in i en matvaruaffär.

(tack ska du ha. ♥
Men det är lugnt, jag kan rolla lite grand iaf, eftersom att jag har lov kanske jag kan stanna uppe en liten stund ^^)
Remus följde dem med blicken och skakade på huvudet. "Bry dig inte om det Peter", sa han när han såg att Peter såg lite besviken ut. De gör så emot alla..., tänkte han och drack igen.
Peter såg efter James och Sirius. "Skicka brev? Nu? Är inte det konstigt?", frågade han och knackade Remus på axeln då han märkte att Remus inte lyssnade.
"Ehm... va?", frågade Remus och såg förvirrad ut. "Är det inte konstigt?", upprepade Peter. "Jo, det är det väl", svarade Remus.