Rollspel: Marodörernas tid

"Eller så hyr man in någon som lagar maten." föreslog jag från golvet. "du kan ju få börja jobba för mig" skrattade jag och la mig på rygg men ändrade snart ställning till mage när såren gjorde ont.
"vem lärde dig laga mat då?" frågade jag James nyfiket. jag var förvånad över att han kunde över huvudtaget. renblodiga trollkarlar brukar inte kunna sånt. inte min släkt i alla fall. jag skulle aldrig ha fått lära mig det om jag frågat min kääääära mor

- Nej men min kära mor lärde mig det, vi har inga husalfer vet du?
Så då får man lära sig att göra det själv, och som du ser så lagar jag inte mat som en mugglare utan med hjälp av magi.
- Du som har varit hos så länge hur trodde du att maten blev till?, sa jag flinande och la mig ner på golvet och studerade honom.

"Det måste varit kul att få lära sig saker av sin mor?" frågade jag honom och tänkte på den kvinna som skulle vara min mor och suckade lite. "Jag vet att ni inte har någar husalfer och jag vet att din mor lagar mat, men jag visste inte att du kunde. och varför har ni inga huslfer? jag menar jag vet inte hur många vi har." sa jag och örsökte tänka efter och såg på min bror som la sig bredvid mig
"du kan kanske lära mig en dag?" frågade jag honom

- Ja det är det väll, kul alltså har aldrig tänkt på det, det är ju normalt för mig, sa jag fundersamt.
- Vi har inga husalfer för att pappa tycker det är slavgöra och sen så klarar vi ju oss bra ändå.
- Jag trodde du inte ville lära dig att laga mat, du tyckte det var så dåligt, sa jag surt men ändrade mig sen.
- Visst kan jag det om du gärna vill, sa jag och såg på honom om han var uppriktig eller skämtade.

"Ja, ni verkar alltid göra en massa roliga saker, sånna saker som familljer ska göra." log jag och såg på James.
"Kan ni inte hyra in dem då? tänk om min släkt skulle börjat göra allt själa och strunta i att ha husalfer." sa jag och brast sedan ut i skratt som tog mig flera minuter att hämta mig från
"Klart jag vill. det kan ju vara bra att ha någon gång eftersom du nu vägra bli min hemmafru." skrattade jag igen och såg upp på plattan
"hur vet man att det är klart?"

(Jag tycker det är kul att låtsas att inte kunna laga mat xD jag har verkligen svårt att tänka mig Sirius laga mat xD)

- Mamma och pappa gillar att göra allt själva och med magi går det ju faktiskt snabbt, sa jag med ett flin.
- Bra då säger vi det, sa jag och reste mig upp.
- Kycklingen är klar när köttet inte är rosa längre, riset är färdigt när vattnet är försvunnet och det det bildats små hål i riset, sa jag och visade Sirius.
- Nått du undrar över?, sa jag med lärd ton.

"Ja dina föräldrar är bra konstiga, eller så är det mina som är det?" sa jag och ryckte på axlarna och reste mig upp och gick fram till James och såg på maten.
"Men du ser ju inte om kycklingen är klar inuti, du kan ju inte smaka på den så hur gör man?" frågade jag nyfiket "och vad händer med vattnet, försvinner det bara för i så fall är det ju jätte dumt att hälla i det från början?" frågade jag och försökte förstå vad det tog vägen

- Du skär ett snitt i kycklingen, sa jag och visade honom.
- Och vattnet blir till ånga och försvinner, och man måste ha i det från början annars blir riset lika hårt som det var när vi köpte det, sa jag förklarande och försökte komma på om jag hade missat något.

jag nickade och kände mig lite dum för att jag inte fattat det, det kändes så självklart när James förklarade det.
"Det låter ju inte så svårt." sa jag till honom och såg sedan på tårtan
"Hur gjorde du den? du kokade väll knappast den eller?" skrattade jag och såg på min vän
"Tror du de kommer snart?" sa jag sedan och hoppade nästan upp och ner av förväntan

- Nej, den barade frammande jag, säg Aliquam adipiscing sen viftar du med ataven så här och så kommer tårtan fram, sa jag lätt och visade honom.
- Det går enklare efter några försök, tänk dej bara hur du vill att den ska se ut, sa jag glatt.
- Jag hoppas det annars kallnar maten.