Halvblodsspelen pj/thg

DET VAR JÄTTEBRA!!!! Okej måste lugna ner mig lite *Andas ut*

BÄÄÄÄÄÄÄST!

SUPER!!!!!!!!!!!!!!!! Och som svar på fågan.............Hmmmmm en skogs arena (typ som i första!)

Tack så mycket!!!!!

JÄTTEBRA!

Superbra
Lollo16 jag tror att det är skog och mycket träd eftersomn det är lite kmaoflaug klädnad.

Så bra!!!!❤️❤️

Oj, det är det 12:e kapitlet och nu börjar själva spelen!
Kap 12

Först blev det väldigt ljust, sen mörkt och sedan kunde jag se klart. Överallt var det grön lövskog, stora gamla träd och i horisonten kunde man se hav. Vart var vi igentligen?
Romarna brukar ta ställen som är viktiga, förra året var arenan som Jupiterlägret.
Men det här, jag kunde inte placera ut vart vi befann oss. Bredvid mig stod flickan från distrikt 11 (Hermes),och på den andra sidan stod Amelia.
Jag vände blicken mot ymnighetshornet. Ryggsäckar, vapen och mat ligger utspritt överallt.
30,20,10.
Jag måste bestämma mig.Fly eller inte?
Jag gör mig berädd att springa, fast jag inte vet vart.
Då ljudet "gonggången".
Eftersom jag inte vet vart jag ska så står jag helt enkelt kvar och studerar dom andra. Ingen flyr.
Nu har några kommit fram till ymnighetshornet, och förfärat ser jag hur dom tar tag i vapen och börjar springa mot andra deltagare.
Jag måste fly. Nu.
Så snabbt som mina ben bär mig (jag lovar,jag är inte så snabb)springer jag utan att vända mig om. Jag springer och springer tills jag nästan svimmar.
Jag klättrar upp i närmaste träd, där jag äntligen kan vila lite.
Nu ser jag vattnet lite tydligare.
Jag vilar i en kvart innan jag fortsätter mot vattnet. Jag ser ingen annan på vägen, vilket är väldigt skönt.

När jag gått otroligt länge når jag äntligen havet. Jag följer den smala sandremsan åt höger.
Då kommer törsten, när jasg ser det blåa havet. Vågor, över en meter stora slår in på stranden.
Jag måste ha vatten.
Snabbt går jag ut i vattnet kupar händedrna och dricker. Det är salt, men jag bryr mig inte.
Saltet svider mot läpparna och jag kvider till. Nu är jag inte lika törstig, men jag har ont istället.
Jag fortsätter att gå, utan att veta vart.

Ett prassel hörs från skogen och en kanske 25-årig kvinna dyker upp.
Jag börjar springa, för hon har en kniv i sitt bälte.
"vänta!"
Kvinnan springer ikapp mig och får tag i min arm.
"jag ska inte döda dig!"
Då stannar jag.
"ska vi sammarbeta?"
Okej, svarar jag efter en stunds fungerande.
"vem är du barn till?" Frågar jag efter en stund.
"Hermes"

En lång tystnad sprids och vi fortsätter att gå.
Kvinnan heter Sarah och är 24 år.
Hon fick med sig en ryggsäck som innehöll vattenoch en sovsäck.

När vi gått en stund får jag syn på något. Halvblodslägret.

Så himla bra!!!