Rollspel: Marodörernas tid

Lily började uttråkat att vanka av och an i den långa korridoren. Om hon ändå hade haft något bättre att göra än att gå på lektion i Trolldryckskonst. Hon tänkte på Petunia, så tråkigt ett liv utan magi skulle vara. "Hon är kanske avundsjuk?" Hon skakade sakta på huvudet, nej, det trodde hon inte. Petunia skulle säkert avsky livet som häxa, men det var väl lika bra det, för hon skulle säkert inte ha blivit någon bra häxa, så feg som Lily tyckte att hon var.

(Tog bort förra inlägget! )
Remus tvekade en stund. "Godis är inte alltid lösningen, James.", svarade han lågt och skruvade på sig. Kanske hade han låtit sur emot sin vän. Han vände ryggen till gången och började sedan gå med raska steg. Skulle dem ropa tillbaka honom kanske? Det ville han inte tro.

Jag såg på Måntand
"Nej men bus är! eller annars vänner!" sa jag och gjorde hundögon och såg honom försvinna. egentligen ville jag ropa tillbaka honom men han verkade vilja vara själv. och ajg såg oroligt på James

Remus hörde Sirius röst. Vänner. Det var just det han hade kastat bort. Sina vänner. Det gick inte att ångra nu, han hade redan gjort sitt val. Just nu ville han vara ensam. Imorgon skulle allt vara bättre, eller senare på dagen kanske. Eller kanske... aldrig. Nej så lågt fick han inte gå. Han rusade emot sovsalen och när han väl var framme sjönk han ihop på sin säng. Han gömde sig under täcket och försökte samla tankarna.

- Vad är det egentligen med dystergöken?
Han verkar inte vara särskilt uppe.
Ska vi göra en snabbis till Baronen och Zonkos så går vi tillbaks till honom den och tvingar fram lite glädje?
Eller vad säger du Black?

"LÅter som en bra ide. vi kan kanske hälla lite mer vatten över honom." skrattade jag och vi kom ut ur tunneln.
"Eller så kittlar vi honom." skrattade jag men blev sedan seriös
"Men han verkar verkligen ledsen undra om det är något?"

Remus boxade till kudden. Han hade ställt till det rejält. Dissat en tur till Hogsmeade gjort sina vänner misstänksamma och mer skit.
Han satte sig upp och gick ner till sällskapsrummet som låg ödelagt.

- Har ingen aning, vi får väll lirka ur honom det.
Vi är ju faktiskt hans vänner.

"Ja, men nu ska vi ha kul. jag vill ha en massa skämt saker." sa jag och slog på kartan o sa
"Mischief managed" och vi steg upp i butiken och James såg storögt på allt godis och jag skrattade och plockade ihop en massa melonklubbor och lite choklad till Remus och betalade medans jag väntade på James som sprang runt

Remus suckade och tog fram blocket igen. Han klottrade ihop en bild av Sirius och James med en jätte klubba. De båda hade överdrivet stora ögon och klubbans färg reflekterades i deras ögon. Han skrattade och skulle sedan visa den för killarna. De skulle antagligen få honom på lite bättre humör att se deras miner. Sedan skulle han säkert få förklara ett och annat.