Förändrad värld Lupple & Medi

"Vatten. iskallt." Viskade hon och tog sig till hans säng och kröp ner i den.

Gerhard drog sig från henne och höll upp händerna.
"Förlåt." Sa han och Theodore tog henne i sin famn.
"Aurora älskade det är okej. Du är sjuk, mycket sjuk. Gerhard är här tills Alexander är här." han smekte hennes kind.
"Du får skylla dig själv." Han kysste hennes kind.
"Du sa inget till mig och du blev såhär sjuk." han vände henne så hon inte såg honom.

Pigan nickade och skyndade iväg och kom snart tillbaka med en full kanna med iskallt vatten och iskuber i. Hon hällde upp ett glas åt Rhiannon och gav henne det.

Aurora såg på Theodore och smekte hans kind sakta. "Jag har varit duktig, jag vill inte vara tillbaka. "Viskade hon förtvivlat.

Hon tog emot det och började ivrigt att dricka det och räckte över det.
"Kan jag få mer?" Frågade hon tyst.

"Men vi är inte där. Vi är hemma. Han kom till oss. Jag ringde honom för du var så varm. Alexander bad mig ringa dem faktiskt. Eller det var Rafael." Han log.
"Alexander är på väg."

"Hur många språk kan hon?" Undrade Rafael. "Jag vet inte. Ibland har hon pratat hela konversationer på olika språk utan att veta om det själv." Sa han ärligt.

Hon hällde upp mer. "Såklart." Log hon.

Aurora svalde hårt och såg på honom. "Är det säkert?" Undrade hon försiktigt.

Hon tog emot den och hon drack girigt och lade sig ner efter att ha ställt undan glaset.
"Det är så kallt." Hon drog täcket över sig.

"Du är i din säng. Felicia behövde sova. Hon är människa med men vi är hemma." Han visade henne rummet.
"Vilket elakt skämt att låta ett rum byggas i samma stil. Så elakt."

Hon log svagt. "Jag lägger i mer ved." Sa hon och la en filt omkring henne för att ge henne mer värme.


Aurora såg på rummet. Hon trodde honom inte. De hade utan tvekan kunna bygga en hel värld för att lura henne. De hade ju redan gjort det. Hon svalde hårt, hade svårt att andas. "Jag vill hem." Sa hon bestämt och försökte rycka ur droppet.

"Det finns ingen brasa så gärna."


Han höll hennes hand.
"Låt det vara i. jag satte det själv. Ska vi gå ner så får du se att vi är hema?" Frågade han och såg på Gerhard som backade undan.
"Snälla Aurora jag bär dig."

Hon nickade och sjönk ned på knä framför kaminen och började att bygga upp en brasa åt henne och tände den med ett mjukt leende.

Aurora såg på honom med skräckslagen blick. Var han en av dem också? Hon kunde inte tro det. I ren panik så spydde hon upp det lilla hon fått i sig idag. Pigan gick snabbt fram och tog hennes händer. "Åh lilla Aurora." Viskade hon mjukt. "Mig känner du igen va? Jag var ju här hos dig förut." Viskade hon och Aurora smekte henne sakta över kinden. Hon var inte kall. Hon nickade sakta. "Kom så får du ställa dig upp för bara någon minut så får jag ordna sängen åt dig." Log hon vänligt och Aurora nickade sakta och reste sig upp på darriga ben.

Hon somnade snart och drog ihop sig.

Han såg olycklig ut och reste sig upp.
"Älskade vän. Jag vill dig inget ont. Du är här hemma. Vad vill du se för att du ska tro mig? Finn eller Oliver? kanske Felicia?"

Pigan bäddade snabbt ur sängen och bäddade nytt åt henne. Aurora stod hela tiden nära henne. Drog ned hennes krage, hon var inte biten. Försiktigt såg hon sig omkring i rummet utan att titta på monstren. Det fanns inga kameror. "Jag vill inte ha detta." Viskade hon och lutade sig mot droppställningen.