Förändrad värld Lupple & Medi

Hon stannade upp och såg på honom, svajade på stället där hon stod.
"Jag hade inte tänkt att göra det. Förlåt om du uppfattade det så...." Viskade hon och såg sedan ner.
"Vill du att jag går tillbaka till sovrummet?" Frågade hon tyst.


Han flyttade sig och bäddade ner henne.
"Jag ber om ursäkt." Gerhard log ömt.
"Det är ingen fara. Jag kan förstå henne." Sa han och lade huvudet på sned.

Han nickade sakta. "Ja det vill jag, du svajar Rhiannon." Sa han allvarligt. Oroligt. Hade hon redan blivit smittad?

Hon såg på honom och gick förbi honom och öppnade hans sovrums dörr, smet in och stängde sedan dörren.

Han följde efter, doktorn skulle få göra en undersökning när hon sov. Han gick in efter henne och satte sig på sängkanten. "Varför är det svårt att sova?" undrade han.

Hon såg på honom och svalde. Pekade sedan mot taket där luckorna var fördragna.
"Antar därav." Viskade hon.

Han log mjukt och tryckte på en knapp så att luckorna öppnades. "Jag ber om ursäkt för det." Log han enkelt.

Hon lade sig bekvämt och såg mot himlen och slöt ögonen.
"Det är inte ditt fel." Viskade hon och drog täcket om sig.

Han log mjukt. "Sov nu." Viskade han ömt.

Hon nickade och började sedan att andas tungt. Men hon sov inte. Hon kunde itne, det kändes fel på något sätt.

Han studerade henne noga, satt kvar en stund. Hon verkade inte lika fridfull som alltid så han tog upp en bok och började läsa den.