Rollspel: Marodörernas tid

"Nej men man måste väll börja någon gång" sa jag och log o stirrade sedan på Remu som skakade James hand, det var konstigt. jag visse inte riktigt vad jag skulle säga. vad är det med honom? jag såg frågande på James som brukade ha svar på såna här frågor

Jag skakade på huvudet, jag var lika förvånad som Sirius över Remus beteende.

men han kunde inte bara skaka på huvudet, jag behövde ett svar men jag kunde inte fråga Remus för då skulle han särkert bli sur igen. jag la huvudet på sned och väntade på vad Remus skulle göra här näst

Remus skakade på huvudet, släppte James hand och rufsade om sin väns redan rufsiga hår. Han lade armarna i kors och suckade. "Vad nu då?", frågade han och flinade emot Sirius som såg väldigt undrande ut.

jag såg på Remus och undvek hans blick.
"Du verkar...ja jag...varför är du så annorlunda? jag menar du har varit så...ja in Remus aktig, det senaste." sa jag försiktigt och hoppades att han inte skulle bli arg

Remus tvingade sig själv att inte skratta. "Äsch, får man inte skämta nu heller? Ska det verka onormalt?", Remus skakade på huvudet.
"Jag ska inte vara till besvär mer, bara säga till så ska jag gå en stumhetskurs.", slängde han ur sig med en gnutta irritation i rösten.

jg såg på Remus och hörde hans irration
"Det var inte så jag menade Moony. kan du sluta förvränga allt jag säger?" sa jag och såg på honom

"Hur menar du det då?", frågade Remus vänligt sin vän. Snart var det kört igen, det kände han på sig.
Han hade lust att boxa till sitt huvud och få sig själv att hålla tyst. Men nej, det kunde han inte göra. Om han hade haft med sig en bok! Då skulle han kunna läsa och sedan ignorera dem. Nej, men vilken tanke!

jag såg på Remus och suckade, jag var tvungen att inte säga det här fel.
"Remus jag menade bara att på senaste tiden har du ändrats en del, jag sa inte att det var något dåligt bara annorlunda. jag har så svårt att förstå hur du tänker. jag menar vi brukade vara bästa kompisar som pratade med varandra och göra allt tillsammans men den senaste tiden har du ja, verkat bekymrad, tillbaka dragen och inte alls gillat oss" sa jag försiktigt på honom

Remus nickade, han förstod att de tyckte han var konstig. Knepig.
"Det är okej, jag har bara varit lite utav gängorna på sista tiden. Det går över", sa han och bet sig i läppen.