Fjärdeårs elever (Privat)

Hej här tänkte jag ha ett eget rollspel med Rebecca Potter.
Bara för att vi började en annanstans och ville fortsätta själva

Rebecca Potter
Namn: Jason James Potter
Elevhem: Gryffindor
Syskon: En lille bror Albus Severus Potter
Mor: Ginny Weasley
Far: Harry Potter
År: 14
Trollstav: 12 tum Haggtorn och drackhjärtesträng som kärna
Patronus: En varg
Historia: Ja han liknar väl sin pappa väldigt mycket, envis, kan klara sig själv, står för vad han tycker, Sätter sina vänner och familj först, Backar aldrig för något utan tar istället flera steg fram (Hehe, lite det var mer ett uttryck typ.. Aså att han vågar göra saker och inte fegar ur)

therese91
Namn: Bella Lestrange
Elevhem: Slytherin
Mor: Bellatrix Lestrange
Far: Rodolphus Lestrange
År: 14
Trollstav: 10 tum, järnek med drakhjärtesträng som kärna.
Patronus: Jätte orm
Historia: Bor på ett barnhem för magiker.
Miste båda föräldrarna under den sista striden på Hogwarts.
Utseende: Svart långt vågigt hår och svarta ögon. Ganska lång och smal. (Alltså väldigt lik Bellatrix Lestrange, men inte lika galet utseende, utan en snäll och fin kopia av henne )

Jason
”Jag kommer sakna er det vet ni va?” Säger Ginny och vänder sig mot Jason och Albus som sitter i baksätet. Jason suckar och himlar med ögonen. Ginny och Harry tittaren kort stund mot varandra innan Harry sedan riktar sin uppmärksamhet åt barnen.
”Jason, du får sköta dig, vi vill inte höra att du varit med i något slagsmål igen och du? Ta hand om din bror, det är ju hans första år” Säger Harry och tittar mot barnen igenom bakspegeln. Jason nickar och sneglar mot sin bror som sitter nervöst och tittar mot vägen, på jakt efter tågstationen.
”Det kommer gå bra, jag kommer ju vara med dig” Säger Jason och stötter till Albus lite lätt med armbågen. Albus bara nickar och ser bara mer nervös ut.
”Nu är vi framme” Säger Harry och svänger in på parkeringsplatsen utanför tågstationen. Dom kliver ur bilen och tar en vagn innan dom lassar upp sakerna som ska med. Snart står både Jason och Albus med proppfyllda vagnar. Sedan bär det ivåg in där det är fullt med folk som stressat går iväg med sina mobiler tryckta mot öronen.

Bella
Föreståndaren för barnhemmet samlade ihop alla som skulle till perongen.
Ett par av de minder som ännu inte hade fått börjat stod i en klunga och såg avundsjukt på, vissa grät för att de inte fick åka.
- Senare, er tid kommer, ler föreståndaren och jag tar tag i min koffert och drar iväg den till barnhemmets buss.
Jag packar in kofferten i bagageutrummet och sätter mig på en egen sittplats.
Skönt att snart komma tillbaka till Hogwarts och kunna cara sig själv, kunna använda alla mammas och pappas rikedomar hur man ville.
Ja, eller de som jag kom åt, barhemmet ägde nyckeln till valvet tills jag blev myndig och det var tre hela år dit.
Sen skulle jag skaffa egen lägenhet och flytta från barnhemmet.
Inte för att jag ogillade det utan att allt skulle vara så jämnställt där, ingen fick ha något mer än någon annan.
Och det var i och för sig bra, men inte när man hade ett proppfullt valv som väntade på en djupt under Gringots.
Alla barn hade satt sig och bussen krängde till och körde iväg mot perongen.
Jag såg mig om på bussen, alla verkade undvika mig och det hade de väll all anledning till med tanke på mina föräldrar.
Men de borde ändå ha märkt att jag var inte som dem, jag hade ju inte ens ett minne av dem, tänkte jag med en suck medans landskapet susade förbi utanför bussens fönster och jag försjönk i dystra tankar.

Jason
Plötsligt så hördes en buss stanna utanför och in kom massa barn på ett långt led med en ledare längst fram.
"Vilka är det där?" Frågar Albus lågt medan hans blick for igenom ledet.
"Barnhemmet..." Viskade Harry och tog tag i Albus och förde honom istället mot en biljett lucka innan dom sedan fortsatte till perrongen.
"Jag tycker så synd om barnen som måste gå på barnhem... Inga familjer... inte någonting" Säger Ginny uppgivet (Skriver man så?) och tittar snabbt mot Harry men tittade sedan bort. Harry nickade svagt men riktade sedan sin blick mot Albus och Janson.
"Så.... ja det är väl bäst att vi går till tåget redan nu, er mamma kan ju ta ganska lång tid på sig att säga adjö" Säger Harry och skrattar medan han får en knuff från Ginny.
"Men det är bara på grund av att jag älskar er" Säger Ginny och omfamnar både Janson. Plötsligt kom han på Jason på det! Den där flickan hade påmint om någon!
"Pappa... den där tjejen med svart hår.. hon stod vid ledet med dom där från barnhemmet. Hon liknade... du vet hon som jag har sett på kort i någon bok någonstans... vad hette hon? Bellatri...." Säger Janson men tystas snabbt av pappa som avbryter honom.
"Glöm det där nu" Säger Harry och utbyter en blick med Ginny igen, som om dom kände igen något om den där Bellatrix, men vad?

Bella
Jag hoppade av bussen och tog min koffert, överallt tog barna avsked av sina föräldrar, de kramades och kysstes och var hur familjära som helst.
Jag såg Potter familjen stå där med sina två söner och jag vände bort blicken.
Det var detta jag avskydde med att komma tillbaka, alla lyckliga familjer.
Hade jag också haft det så om mina föräldrar levt?
Nej, förmodligen inte, de hade väll suttit i en cell på Azkaban och jag hade bott på barnhem som nu.
Varför skulle allt vara så orättvist?, Varför kunde jag inte haft normala föräldrar, som Potters eller Weasleys?, nej jag var tvungen att ha två dödsätare och två döda dödsätare till på köpet.
Jag avskydde allt med vad dödsätare hette, men det var inte alla som förstod.
De flesta trodde att jag var lika galen som min mor eller var lika snabb att döda som min far.
Hur kunad de tro det?, jag hade ju inte ens lärt mig sådant?
Jag gick ut på den överfyllda perongen med sänkt blick så jag slapp se alla familjer.
Jag gick in i tåget och hittade en tom kupé där jag drog in min koffert och satte mig vänd bort från fönstret så att jag slapp se alla glada familjer.
Jag bet ihop och kämpade med gråten som höll på att ta överhand, en stilla tår föll från min kind.
Varför skulle allt vara så orättvist?

Jason
"Okej lova att ni sköter er nu!" Säger Ginny än en gång och omfamnar hårt sina mig och Abus.
"Glöm inte att skriva till oss så fort ni kommer dit" Säger Harry och kramar om Albus.
"Pappa... tänk om jag hamnar i slytherin..." Säger Albus lågt men jag hinner snappa upp det.
"Tack då! Vill du inte gå med din bror eller?" Säger jag med sarkasm. Harry skrattar lågt och möter sedan Albus blåa ögon.
"Om du tänker att du inte vill gå i slytherin när du ska bli sorterad så kommer du inte hamna där" Säger han och kramar om Albus en än gång innan han går mot mig istället.
"Jason jag vet att du inte tycker om att du är den ända i familjen som går i slytherin men du får se på den ljusa sidan. Du är den första i vår släkt som kommer i slytherin" Säger Harry och kramar om mig. Jag drar mig ifrån pappa medan ilskan sakta kommer krypande och tar mina saker och kliver på tåget. Jag började genast att leta efter någon tom kupé men hittade inte någon.
"Du Jason, om du letar efter platser så finns det en tom kupé där borta" Säger en kille och pekar mot en kupé lite längre bort. Jag nickar och går snabbt dit. Sedan ser jag henne... det är den där tjejen som såg så lik ut Bellatrix. Jag tvekade vid handtaget men drog sedan upp kupé dörren och gick in.

Bella
Kupédörren öppnades och den äldsta utav Pottersönerna kommer in.
Jag vänder mig bort, jag vill inte att han ska se att jag gråtit.
Varför skulle den ända i världen som jag var så avundsjuk på komma in i min kupé?
Jag tänkte fräsa till honom att sticka, men ändrar mig sedan.
Det är ju inte hans fel att han har en sådan perfekt familj.
Att hanns familj överlevde och valde den rätta sidan.
Jag knöt näven för att inte skrika av ilska, varför kunde jag inte ha en familj, varför var de tvungen att dö, varför var de tvungen att välja fel sida, att bli dödsätare?
Tårarna bränner bakom ögonlocken och jag snyftar till.
Vad ska han tro om mig?, den där Pottersonen med sitt perfekta liv.
Tror han att jag är nån barnunge som bara grinar? eller tror han som alla andra att jag är galen precis som min mor?
Jag hatade verkligen det här, alla undvek mig, alla trodde jag var som min mor.

Jason
När jag kom in i kupén fann jag tjejen sitta och snyfta och jag ändrade mig snabbt och ville bara därifrån. Men något stoppade mig, jag bara stod där och stirrade. Jag slog igen kupé dörren och tillslut gick jag ändå och satte mig mitt imot tjejen.
"Är det okej att jag sätter mig här?" Frågar jag men sätter mig ändå. Hon försöker att gömma sig, ser det ut som. Men jag kan ju förstå varför, det är nog inte så roligt att någon kommer och pratar med en ifall man gråter. Jag suckar och drar fram en näsduk ur fickan på tjocktröjan och räcker fram den till tjejen.
"Här.. ta den här..." Säger Janson och biter sig i läppen. Han har alldrig tyckt om att vara nära en tjej som gråter, blir liksom obekvämt. Man vet inte vad man ska gör. Ska man försöka att säga något snällt eller ska man krama tjejen eller bara klappa tjejen lät på axeln. Eller så kan man ju välja att gå därifrån.

Bella
Jag bara nickar till svar och tar emot näsduken.
- Tack, säger jag och försöker att le mot honom.
Jag torkar ögonen och granskar honom ingående.
Vem var han egentligen?, Jag trodde han var typen som hade en massa vänner och inte brydde sig om någon är sig själv.
Ingen har förut visat mig någon vänlighet, de flesta har bara ryggat undan från mig, förutom de idioter som trodde att jag tänkte bli som mina föräldrar och vara den nya Voldemort eller vad man skulle säga.
Jag log och gav tillbaka näsduken.
- Tack, vad heter du?, sa jag leende, precis som om jag inte visste vem han var, men han kände säkert inte till mig så jag tänkte låtsas att jag inte visste vem han var.

Jason
Jag log när hon tog emot näsducken istället för att fortsatt att snyfta, det var faktiskt fantasktiskt att hon ens log åt mig. Det såg ut som att hon inte var så van vid att människro tilltalade henne. Jag mötte hennes blick när han hon frågade om hans namn.
"Janson, Janson Potter. Du då, vad är ditt namn?" Säger jag och ler.

Bella
Jag log mot honom, när han sa sitt namn.
Han sa det inte så där skrytigt som jag trodde att de berömda Potters skulle göra utan riktigt vänligt.
Jag sänkte blicken sedan när han frågade om mitt, jasså så han visste inte om det?
- Bella Lestrange, sa jag tyst och undvek hans blick.
Nu trodde han säkert att jag var galen precis som alla andra, jag suckade och väntade på vad han skulle säga.
Den första som överhuvud taget hade brytt sig om att prata med mig, att fråga hur jag mådde, nu skulle han säkert överge mig och skrattande gå till sina vänner att han hade mött mig.

Jason
Jag nickade när jag hörde hennes namn.
"Din mamma är Bellatrix Lestrange, eller hur? Jag såg hennes på en bild i en bok" Säger jag men inser sedan hur löjligt det lät. "Jag har sett din mamma i en bok" Vem säger det nuförtiden!? Ingen! Jag tittar snabbt ner i golvet men tittade sedan upp igen.
"Förlåt... jag menade inte... det var så löjligt... jag borde vara tyst nu" Stammar jag nervöst fram innan jag tystnar.

Bella
Jag log mot honom.
- Det gör inget, de flesta brukar anta att jag är galen som hon, och ja Bellatrix är min mamma, sa jag och suckade.
- Eller rättare sagt var, mamma och pappa är döda så jag bor på barnhem, det var dels därför jag grät, sa jag och log svagt.
- Jag hoppas du inte tror att jag är galen, sa jag och såg på honom.
Det här var det längsta jag hade pratat med någon förut och han var ändå en Potter jag trodde han skulle avsky mig.

Jason
Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag visste att ämnet döden var ganska dåligt att ta upp men han kunde inte låta bli, frågan bara slank ur honom.
"Hur dog dina föräldrar?" Frågar jag och tittar mot henne medan jag försent inser mitt misstag igen. Jag måste ju tänka efter innan jag säger något! Tänker jag argt och undrar vad som ska hända nu.
"Förlåt....igen" Säger jag och funderar på att gå därifrån

Bella
Jag flinade mot honom, hade aldrig mött en klantigare kille.
Fast det var ju så sant hade aldrig pratat med någon heller.
- Det gör inget, du brukar inte tänka innan du säger något, va?, sa ajg flinande men blev sedan alvarlig.
- De dog i den sista striden på Hogwats mamma och pappa var dödsätare.
Mamma blev dödad av Molly Weasley och pappa vet jag inte vem som dödade men död är han, sa jag och suckade.
- Men det gör detsamma, antingen döda eller annars skulle de sitta i Azkaban och det är ju lika hemskt, sa jag och ryckte på axlarna, jag gillade inte att prata om det så jag ledde bort samtalet från mig.
- Så, du är Potters son, eller hur?, sa jag och log.

Jason
Jag skrattar när hon anmärkte mina klumpiga misstag att inte tänka förre jag öppnar min mun.
"Nja, förut så tänkte jag efter men nu? Nej nu tänker jag defenitivt inte efter" Säger jag och skrattar. Den här tjejen var ju ganska trevlig trots allt, Varför har jag inte märkt henne tidigare? Min glade min förändrades snabbt till allvarlig när hon började berätta om sina föräldrars död. Molly Weasley? Dödade hon hennes mamma? Mormor är ju väldigt bra på magi i hushållet och så, men jag visste inte att hon var så bra på magi. Jag visste inte om jag skulle vara glad för att min mormor klådde upp en ond person elle ledsen för att Bellas mamma dog. Och pappa... Jag själv visste ju inte hur det kändes att någon som är en nära plötsligt försvinner. Min pappa har ju upplevt det. Han säger att han var glad att inte jag får uppleva ett liv utan föräldrar. Min pappa hade nog faktiskt om man tänker efter ett ganska dåligt liv. Han fick ju bo hos min mormors syster som vad min pappa har sagt var riktigt odräglig, ja hela familjen Dursleys faktiskt.
Jag ryckte plötsligt till när hon frågade mig om min pappa. Jag såg överasskat mot Bella helt försjunken i mina tankar.
"Va?" Säger jag frånvarande men kommer sedan snabbt tillbaka till verkligheten igen.
"Ehh.. Ja min pappa är Harry Potter" Svarar jag och biter mig i läppen istället för att le stolt och säga, Han var pojken som överlevde. Jo tack, det har jag hört förut. Det räcker att säga namnet Potter så är alla kommentarer över än. Det var därför han inte umgick med några, det var därför han försökte att inte umgås alls med folk. Man kan ju inte lita på någon.

Bella
Jag nickad men kommenterade inte hans pappa, han verkade inte vilja ta upp honom och jag förstod.
Han ville väll inte bli förknippad med sin pappa eller få vänner för hans far var berömd.
Exakt så var det jag kännde, därför hade jag inga vänner för att jag inte visste villka jag kunde lite på eller som ville va med mig för att mina föräldrar var dödsätare.
Jag suckade och såg avundsjukt på honom, han hade det så bra.
En familj som älskade honom, och en familj som var vid liv och som ingen behövde vara rädd för.
Jag såg på honom, att jag aldrig hade pratat med honom, han verkade vara trevlig.
Fast jag visste nog vad det berodde på jag ville inte att han eller någon annan skulle backa bort från mig som om jag var ett missfoster, med tanke på de föräldrar jag hade.
Jag bet mig i läppen och försökte att hitta på något normalt och trevligt att prata om.
- Så, vad har du gjort i sommar då?, sa jag trevande och log mot honom.

Jason
Jag skulle just svara när jag plötsligt ser Albus knacka på kupé dörren. Jag ställer mig upp och öppnar dörren, irriterad över att han kommer och stör.
"Albus låt mig vara, jag har faktiskt vänner...." Jag tittar mot Bella och ler snett, där kom ett till misstag, men man kan väl säga att dom är vänner eller? Dom har ju pratat mycket och så.
"Janson, det gör ont, mitt öga gör ont" Säger Slbus och biter sig i läppen. Jag tittar först på honom med ett frågande uttryck men upptäcker det sedan. Blå tiran, Den verkar vara ganska ny eftersom den än så länge bara har lämnat en svag lilla nyans över vänstra ögat.
"Shit! Albus vad har du gjort?!" Utbrister jag och tittar oroligt på honom. Det var hans första dag till hogwarts och han har redan hamnat i bråk. Jag suckar och signalerar åt honom att sätta sig ner medan jag stänger kupé dörren efter honom. Sedan går jag lungt fram till honom och frågar så lugnt det går utan att låta arg.
"Vem gjorde det där mot dig?" Frågar jag och tittar Albus i ögonen. Han bara skakar på huvudet men öppnar sedan munnen.
"Jag pratade om pappa och då... blev jag slagen.." Säger han tyst och tittar ner mot sina händer som ligger i hans knä. Jag känner hur ilskan börjar stiga inom mig men försöker att envist svälja ner den.
" Hur många gånger har jag inte sagt att du inte ska nämna pappa? För några år sedan fick man tjejer och kompisar, ja typ allt man ville ifall man bara nämde pappa namn, men du det är ändrade tider. Det är inte okej att vara en Potter längre" Säger jag och sväljer hårt medan alla minnen på slagsmål snurrar runt i huvudet. Jag vart en gång så misshandlad att jag fick vara i sjukhusflygen i två veckor. Albus ska inte få stryck som han själv fick.
"Albus, vilka var det? Vilken vagn?" frågar jag och ställer mig upp, beredd att gå.

Bella
Jag log mot honom, han kallade mig faktiskt vän det gjorde han, tänkte jag lyckligt och såg på den mindre kopian av Janson, Albus hanns lillebror och han såg inte ut att må bra.
Han hade en stor blåtira över ögat som hade svulnat upp.
Jag reste mig upp och drog fram en tub ur koffertfickan och gav den till Albus och log.
- Här den hjälper mot svulnaden och smärtan försvinner, sa jag och log han såg oroligt på mig och jag log tillbaka.
- Det är lugnt jag har använt den själv, du är inte den ända med berömda föräldrar, sa jag med ett flin och vände mig sedan till Janson som hade gkort sig berädd på att gå.
- Vänta, säger jag och griper tag i hanns arm.
- Varför är det inte okej att vara en Potter?, svara på det så hjälper jag dig att leta upp de där snorungarna som klådde upp bror din, sa jag och såg honom i ögonen och ställde mig framför dörren.

Jason
Jag tittade förvånat på Bella som lungt tog fram en tub och gav till min lillebror. Hon tog allt så lungt. Albus hade iallafall blivit lugn och satt nu nästan helt lungt och tittade mellan mig och Bella. Jag kunde inte stå imot ett leendet jag fick av att se Bella prata så där med Albus. Hon verkar gilla barn, det var nog något som var säkert. Plötsligt griper hon tag i min arm, precis när jag skulle öppna kupé dörren. Hennes fråga nollställde hela mig. Varför var det fel med att vara en Potter? Frågan snurrade runt i mitt huvudet medan jag nästan lite desperat försökte att komma på något svar.
"För att först så tror alla att man ska komma och typ fixa allas problem! Vara som en hjälte! Kunna alla svaren på lektionera! Vara duktigast på allt. Sedan när man har bevisat att man kanske inte är den mest perfekta människan som sin pappa som tittar alla ner på en. Alla börjar dömma en "Ja där är Harrys barn, han är inte ett dugg lik sin pappa, han är värdelös", Varje dag hör man att man är värdelös, och nu vill jag inte att min bror ska höra samma sak" Säger jag argt medan jag vänder mig mot min bror.
"Vilken kupé?" Frågar jag igen, nu medan ilskan sakta steg inom honom. Albus svalde och tittade mot sin bror med nästan lite rädsla i blicken.
"Kupé trettiosex.." Svarar han tyst innan jag sedan slänger upp kupé dörren och går med snabba steg mot kupé nummer trettiosex.

Bella
Jag nickad och log.
- Jag förstår, de tror att jag kan tortera och döda folk och när jag inte gör det, sa jag och avslutade inte meningen utan ryckte på axlarna.
Han förstod nog, han satt ju i samma sitts som jag även om han tycks ha det värre.
Jag såg ilskan började koka inom Janson och jag flinade lugnt och såg på honom.
Han hade väldigt mycket okontrolerad ilska inom sig.
Janson slog upp dörren och gick med snabba steg ut, jag vände mig om mot Albus och log.
- Smörj på den där så kommer vi snart.
Jag ska se till att det inte händer din bror något, sa jag flinande och följde efter Janson mot kupé trettiosex.
- Så, hur hade du tänkt straffa dem?, sa jag med ett lungt flin och såg på honom.
- Rusa inte iväg sådär, jag ville ju också vara med, sa jag och vi kom fram till kupén.

Jason
Jag tittade bakom mig där nu Bella var. Hon frågade hur han skulle slå dom. Han ryckte på axlarna
"Jag vet inte, ska jag klå upp dom med min trollstav eller som vanligt. Jag kör nog som vanligt, då är det same same, Fattar du?" Säger jag och stannar. Vi var framme.
"Så hur kommer du att göra?" frågar jag och tittar argt mot kupén dom är utanför.

Bella
- Visst, jag fattar, sa jag flinande mot honom det här skulle bli kul.
- Beror på vilken kropsbygnad de har, inte alla med muskler klarar jag av för hand, sa jag flinade mot honom.
Jag öppnade dörren och bugade.
- Herrarna först, sa jag roat och vi gick in.

Jason
Jag log snett mot Belle innan jag sedan gick in i kupén där det satt några femteårselever som snabbt vände sin uppmärksam het mot mig. Jag svalde hårt och började nu att tveka. Det kanske inte var så bra idee iallafall?
"Varför slog ni en första år elev?" Frågar jag surt och tittar mot dom fyra killarna som tittade roat mot mig och Belle som precis kommit in. En kille ryckte på axlarna medan han flinade brett mot mig.
"Han var en Potter" Säger killen och skrattar. MIn ilska börjar genast att stiga igen. och jag tar ett steg framåt mot killen och är nu riktigt nära på att slå ner honom.
"Är det något fel med att vara en Potter eller?! Slå inte min bror, ta någon i din egna storlek, Okej!?" Utbrister jag argt och knyte min hand och svänger din mot killens ansikte. Jag hör något som knakar och ser hur killen börjar få näsblod. Hans näsa ser riktigt tillknycklad ut och blodet sipprade nu snabbt över hans ansikte ner på hans hogwarts klädnad.

Bella
Jag lutade mig mot dörrkarmen och såg kyligt lugn och oberörd ut.
För några år sedan hade jag reagerat som Janson men jag hade lärt mig att kontrolera min ilska.
Jag ville inte på några villkor bli som mamma, jag ställde mig rakare upp och såg på killerna.
- Det är fult att ge sig på någon som är yngre och svagare än sig själv, sa jag kyligt och stirrade hotfullt på dem.
De backade lite undan.
- Du är Bellatrix dotter va?, sa en av dem och jag nickade långsamt.
- Och om jag vore som du så skulle jag låta Potters vara ifred, de har inte gjort er nått, sa jag och gick fram till en av killarna och sparkade honom på smalbenet.
Han skrek till och hoppade runt på ett ben.
- Din satans, sa han men avslutade inte meningen.
- Jag skulle inte avsluta meningen om jag var du, sa jag kyligt åt honom.

Jason
"Så har ni lärt er att man inte ska bråka med en Potter nu eller?" Frågar jag killarnasom nu ser skräckslagna ut. Jag fattar inte att jag och Bella klådde några killar som gick ett år över oss! Jag går ut från kupén och ler mot Bella.
"Tack, vi måste nog gå nu innan någon prefekt kommer" Säger jag och tittar mot Bella.

Bella.
- Ingen orsark har ingen egen brorsa så självklart hjälper jag din, sa jag glatt men gick inte in på att jag ville vara just det.
Barn till Potters, eller dotter till vilken familj som helst.

Jag log mot henne och nickade. Jag kunde förstå att hon ville ha syskon. Det skulle nog bli väldigt ensamnt att inte ha någon familj alls. Jag kunde inte äns tänka mig in i ifall jag inte hade haft min familj, hur skulle det blivit då igentligen? Men mer fick jag inte grubbla över den saken precis, för snart fick jag se en prefekt stiga ut ur sin kupé. Jag svor tyst och drog snabbt med mig Bella därifrån och gick med snabba steg mot vår egna kupé.

Jason drom med mig när en prefekt kom ut ur sin kupé och vi gick mot vår egen och stängde snabbt dörren bakom oss.
Där satt Albus och han såg mycket bättre ut runt ögat.
- Så du mår bättre nu, sa jag lätt och slängde mig ner på andra sätet och såg på honom.

Albus nickade och log till och med lite.
"Tack..." Sa han tyst och kollade snabbt mot Bella och sedan ner på sina händer. Jag dunsade ner i sätet mitt imot Bella.
"Det där var nära..." Säger jag och syftar på prefekten som kommit.

- Det är inget att tacka för, det var bara kul. Du ska däremot ha tack för att du överhuvudtaget pratar med mig, sa jag leende till honom.
- Tror du verkligen vi kommer undan med det här?, vi är ju inte precis de elever ingen känner till, sa jag flinande och log mot honom och såg sedan på Albus.
- Godis?, sa jag och slängde över en chockladgroda till dem var och granskade sedan Albus.
- Första året inte sant?, så var vill du hamna?, sa jag glatt till honom.

Jag kunde inte låta bli att flina åt det Bella sa. Att hon var glad över att någon pratade med henne. Det är ju precis så jag har kännt. Konstigt att dom inte pratat förut, då kunde dom ju ha sluppit att sitta ensama på rasterna, att typ ha någon att plugga med. Typ ha något att längta till varje gång man åker till hogwarts. Jag tittadar upp mot Bella som flinar mot mig.
"Jag hoppas det, perfekten såg ju oss inte så det är nog lungt Fast... Dom där killarna vi spöade upp kommer säkert inte att hålla tyst..." Säger jag och biter mig osäkert i läppen. Det hade jag inte tänkt på... att killarna nog skulle säga något. Jag hoppades innerligt att dom var så rädda för mig och Bella, så att dom håller tyst om det där istället för att gå till en lärare.
Jag tar imot chokladgrodan som Bella kastar och öppnar den. Jag fångar snabbt den bruna choklad grodan som redan när man öppnar asken försöker att rymma. Jag äter upp den medan min blick fastnar på Albus som tittar osäkert mot asken.
"Det är bara att öppna" Säger jag och tittar mot Albus som nickar svagt innan han sakta öppnar locket. Grodan sitter först still men börjar sedan efter att Albus rört den att rymma. Albus bara sitter där och följer grodan med blicken. Jag suckar och försöker att ta grodan som nu hoppar omkring på både väggar och tak.

- Det var det jag menade, de skvallrar säkert, flinade Bella och såg på Albus groda.
- Har du aldrig ätit sånna förr eller?, sa hon gglatt och försökte fånga den till honom.
Men hon vände sig tvärt om och såg på Jason.
- Jag kom på att tänka på en sak vad tycker din familj om att vi umgås?, jag mena din mormor dödade min mor och ja, de tillhörde olika sidor, sa hon sorgset och la huvudet på sne.

((Du skriver i tredje person^^))

Jason tog tillslut choklad grodan och fångade den och gav den sen till Albus som tog den med osöker blick. Han tänkte till på vad Bella just frågat. Vad tycker hans familj om att dom träffas? Hans familj, iallafall pappa skulle ju blivit rasande ifall han fick reda på att han själv umgick med fiendens dotter. Han skulle nog aldrig säga något till sin familj, det var säkrats så.
"Det är nog bäst att inte säga något om att vi umgås. Jag vet att min pappa kommer bli helt rasande på mig, och min mamma kommer väl inte bli så glad heller" Säger Jason och sneglar mot Albus.
"Albus, säg inte något till mamma eller pappa om det här okej? Annars..." Sa han men tystnade. Ja annars vad? Annars ska han slå honom? Nej det är ju inte så schyst precis att slå sin bror.
"Äh.. glöm det. Men säg inget!" Säger Jason och tittar mot Albus.

( Hahaha, oj, jag skriver olika, på så många roll spelar det någon roll för dig vad vi gör? )

Bella log sorset mot honom och såg på dem.
- Det är tråkigt att jag ska bli förknippade med mina föräldrar när jag gör allt för att inte vara som dem.
Men jag förstår om dina föräldrar hatar mig, min mamma var ju inte precis den bästa.
Fast jag skulle önska att de kunde acceptera mig, sa hon sorgset och såg på dem.
- Hota honom inte, han har en egen vilja och han bestämmer själv. Men du kan väll göra det fär vår skull Albus?, sa hon leende till honom.

(Nej aså det är helt lungt, jag tycker ändå det är bekvämast att skriva i tredje person. Men nu har jag ju vant mig lite att skriva i jag form. men jaja^^ Jag ska nog fortsätta med jag form ifall det går bra?)
Jag tittar osäkert ner i golvet. Jag vet inte vad jag ska säga till Bella. Men jag vart lättnad när hon byte ämne mit Albus istället. Albus tittade först mot mig och sedan mot Bella. Han verkade fundera men sen så tittade han beslutsamt mot Bella och nickade.