1. You don´t know you´re beautiful.
Louis tittade sorgset ut genom fönstret. Regnet smattrade på fönster rutan och lämnade resten av världen som ett enda stort sudd. Han lämnade sin nyblivna favoritplats och satte sig i sängen. Killarna hade precist gått. Han kände tårarna tränga fram när han insåg att det inte skulle bli sig likt längre. Inte för honom. Med ett stön lägger han sig ner och biter sig i läppen för att tvinga bort tårarna. Smärtan tränger tillbaka, den han känt så länge. Ända sen Harry sa det. Dörren öppnades helt plötsligt kommer killarna in igen.
- Vad… Tänkte du gå och sova? Klockan är bara 4, säger Zayn och tittar förvånat på Louis
- Va? Nä, bara vilar lite, säger Louis och reser sig snabbt upp.
Zayn verkar, enligt Louis, svälja lögnen och sätter sig bredvid honom. Niall drar fram en stol och sätter sig leende på den, mitt emot honom, och blir direkt efter honom kommer Liam som sätter sig i sängen han med. Louis kollar sig omkring i rummet. Alla är inte där.
- Var är Harry? Han kollar sig omkring ännu en gång för att försäkra sig om att han inte är där.
- Han kommer, svarade Zayn och kollade mott dörren.
Louis reser sig upp och går mott köket av hans nuvarande lilla lägenhet. Ur skafferiet tar han fram en chips påse som han slänger mott Zayn som missar. Påsen slår i väggen och åker ner under sängen.
- Snyggt fångat Zayn, stönar Liam och hoppar upp för att dra undan sängen, så att de kan ta fram den där chipspåsen.
- Dålig kast, muttrar Zayn som reser sig från sängen.
- Inte för att verka ohövlig, men skulle inte ni åka hem? Frågar Louis
Harry kommer in i samma ögonblick.. Hans blick är hård och han säger inget.
- Vi missade bussen, svarade Niall och ler fånigt.
- Och nästa buss går om typ 2 timmar.
- Vad är det Harry? Zayn knackar honom på huvudet och Harry tittar leende upp. Men det är något fel med leendet. Det är stelt och ögonen är lika hård.
- Inget, sov för lite, svara han och slår bort hans hand.
- Varför sover du så lite? Frågar Niall och vänder på huvudet mott Harry.
- För att jag övar på att spela låtar, svara han avfärjande, men Niall struntar i att säga något om det.
Louis kommer in till de igen med läsk i handen och 5 glas. Han stannar till i dörröppningen och kollar på Harry som kollar upp. Louis känner värmen han så många gånger känt med Harry tränga upp inom honom, men de är annorlunda nu. Hoppet att någonsin få förenas med Harry har blekt bort och han vänder bort blicken. Harry tittar på Louis nacke och vet att det är hans fel att Louis är så här.
De sitter och äter chips och pratar, eller inte Louis och Harry, som bara kollar ner mott golvet.
- Men grabbar, ska vi inte åka någonstans imorron, säger Zayn som märkt den stämde stämningen mellan Louis och Harry, men kan inte förstå varför de inte ensa tittar på varandra.
- Okej, vart? Liam kollar på Louis som också märkt att Louis och Harrys betande.
- Kan vi inte typ… där vi spelade in ”Whats make you ´re Beautiful”, säger Niall drömmande och alla skrattar åt hans min.
- Okej, varför inte? Säger Zayn.
- Visst. Jag hämtar er med bilen klockan 10, säger Niall och alla nickar uppskatande förutom Harry.
-Killar, jag vill nog stanna…, börjar han men hans röst blir genast avröstad.
- Kom igen! Var inte så tråkig! Ropar Zayn.
- En dag kan du offra från ditt tv-sittande liv, stönar Niall och Liam nickar instämmande.
Harry håller upp händerna som för att säga att han gett sig och alla tystnar. Det ända som hörs är regnet smatter på fönstret och knapprandet av chipsen som krossas mellan deras tänder. Louis tar chansen och kollar upp på Harry, för att märka att han tittar på honom. Deras blickar mötts och de ser rakt in i varandra, tills de båda vänder bort blickarna.
Timmarna går och plötsligt är alla borta och Louis är ensam. Han kollar ut genom fönstret igen och ser killarna kliva på bussen. Harry vänder sig om och kollar rakt upp mott honom, innan han kliver på bussen som åker iväg.
Louis lägger sig på sängen med kläderna på. Han biter sig i läppen så hårt att han känner blod rinna ner på haken. Argt torkar han bort och tänker på Harry. Deras senaste mötte ensam hade förstört hans liv, och det visste Harry om. Louis satte sig upp för att ta av sig kläderna. Klockan vara bara 7 men han visste att han inte orkade mer. Han låste dörren och släckte lamporna innan han la sig för att sova. Han kollade på nattduks bordet och såg fotot på gänget. De var så lyckliga och Harry höll sin arm runt Louis. De skulle han aldrig någonsin göra nu.
Nästa morgon vaknade han klockan 9. Han steg inte genast upp men till slut tog hungern över. Han rostade några mackor och satte in en skiva i sin lilla radio. Låten ”I just can´t stop lovning you” fyller rummet, men han slår snabbt av den och tar fram sin gitarr. Han börjar spela lite ackord men lägger snabbt bort den också. Inget är kul. Han vill egentligen helst gå och lägga sig, men vet att han aldrig skulle kunna sova. Så istället tar han på sig sina kläder och äter upp sina mackor. Han kollar på klockan. Om en halvtimme skulle Niall komma. Så han började göra sig iordning och gick ut där han skulle komma. Louis hade alltid varit den som aldrig läste, men han hade till slut tagit boken han fått av sina föräldrar i 15 års present och satt därför och läste den på en bänk. Till slut kom Niall och han satte sig i bilen. Alla satt redan där och Louis fick sitta bredvid Harry. Det blev som vanligt en livad resa och alla satt och sjöng Live While We´re Young. Till och med Harry och Liam som blev tvingade av de andra.
Harrys röst ekade i Louis och han vände sig om för att titta på honom. Men Harry tittade rakt fram. Ville inte mötta han blick. Niall tittade på honom i backspegeln och såg fundersam ut. Louis log mott Niall och han besvarade leendet innan de alla började sjunga refrängen.
Väll framme rusade alla ut och sprang mott vattnet. Men de stannade precis framför. Såg på det höga berget som reste sig precis framför dem och vågorna som slog mott det. De stod som fastfrusna innan de började springa omkring efter en bra sittplats. Louis stannade kvar och beundrades över det. Harry står en bit bakom honom och kollar på honom. Han tar mod till sig och går fram till honom.
- Louis, du vet att det aldrig skulle ha fungerat, det är mer som en viskning.
- Varför inte? Han tittar rakt på Harry, tränger in hans blick i hans och Harry vet inte riktigt vad han ska svara.
- Fansen skulle…., börjar han men Louis avbryter honom.
- Fansen? Handlar allt om dom? Du har ett eget liv, ett eget val, Harry. Fansen gillar dig för den dom tror du är, det är tag att du visar vem du egentligen är!, säger Louis argt och väntar på svar.
- Jag… har gjort mitt val. Det skulle inte funka mellan oss. Glömt det bara, säger han och Louis tittar på honom, men Harry vänder bort huvudet.
Louis sparkar till en sten medans han går bort från stranden. Han vänder på huvudet och ser Harry stå kvar på samma plats, i samma position. Louis vet var han ska och går därför direkt mott stigen som leder mott berget. Det blir en jobbig färd uppför berget men när han väll är uppe har han inte kunnat tänka på annat en det Harry sagt.
”Glöm det bara…”
Aldrig att han skulle glömma det. Hur skulle han kunna. Han går fram till kanten av klippan. Och titter ut över havet och ner på stranden. Harry hade tydlig gåt där ifrån.
Louis tittar ner i det svarta virvlande havet. Ett steg skulle ändra allt. Ett steg skulle förändra allas liv. Ett steg och allt skulle var glömt.
Han vände sig om och sträckte ut armarna. Han tänkte på allt som han hade upplevt. Han tänkte på alla de roliga stunderna han haft med bandet och sin familj.
”Glöm det bara”
Ja, han skulle glömma det. Han skulle glömma allt. Och han föll.
Blev väldigt onöjd med slutet
Men fick inte till det på något annar set.Hoppas det duger för er
(eller dej
)
Om det blir för 1D-aktigt kommer jag kanske sluta läsa, så du förstår 
Mugglarportalen
