Leoney
Elev
|
Titel: Amicis
Huvudkaraktär: Beltaine Flynn (egen karaktär)
Språk: Svenska, men finns även opublicerad på engelska
Utspelar sig: 1977-78 (Marodörernas tid)
Färdigskriven: Ja
Antal kapitel: 27 + epilog
Genre: Äventyr, romantik, tonår
Uppföljare: Planeras för
Rating: PG13
Handling:
Spoiler:
Tryck här för att visa!Året är 1977 och Beltaine ska börja sitt sista år på Hogwarts. Hennes bästa vän, Lily Evans, har varit borta hela sommaren och Beltaine saknar henne, och deras vänner Marodörerna, med hela sitt hjärta. Vad de inte vet är att Dumbledore, rektorn, planerar Voldemorts nedfall och han behöver dem. Och som om det inte vore nog ställs alla relationer på spets under årets gång.
Hej på er! Det var längesedan jag var i denna delen av forumet, och jag har saknat det. Så I’m back! Denna storyn är faktiskt färdigskriven, på engelska, så jag håller på att översätta den till svenska för att kunna publicera här (såvida ni inte vill läsa den på engelska), för att sedan eventuellt skriva en uppföljare. Jag börjar nämligen tycka väldigt mycket om mina små karaktärer.
Storylinen är inte särskilt originell, men jag skrev den främst för skrivandets skull och att kunna publicera den är mest en liten bonus. Konstruktiv kritik är självklart alltid tillåtet. Så jag tänker mig ett halvår med uppdateringar en gång i veckan med en liten mysig marodörberättelse!
Jag har lite frågor till er:
Ska jag publicera på svenska, engelska eller båda?
Vilken dag är bäst för att uppdatera?
Och sist men inte minst: Vill ni läsa?
Smakprov:
Spoiler:
Tryck här för att visa!“Du måste prata med honom. Ni har inte pratat sen förra veckan.” Lily och jag var i sovsalen, utsträckta över Lilys säng, och åt choklad. Vi hade fått vår mens samtidigt och Remus, vår fina vän, kunde sina botemedel. Han gav choklad till alla som kände sig lite nere.
“Jag vet, jag vet”, stönade Lily och stirrade upp i taket. “Det var denna helgen nu som han föreslog att vi går till Hogwarts. Äntligen har vi lite fritid, vi närmar oss jul.” Jag nickade med en lättad suck. De senaste veckorna hade varit intensiva. Lily vände sig om så hon låg på magen och mötte min blick, dödsallvarlig.
“Du kan inte berätta för grabbarna. Inte ens Remus.”
“Självklart inte. Men du måste prata med James. Nu.”
“Nu?”
“Nu. Så snart som möjligt.”
“Okej då.”
Karaktärer:
Spoiler:Tryck här för att visa!Drive-mapp med hur jag föreställer mig karaktärerna (Jag lyckades inte ladda upp bilderna här så någon får gärna hjälpa mig med det!)
“The name Beltaine is a girl's name meaning "May Day festival". Also spelled Beltane and Beltain, this festival on May 1 marks the beginning of summer.”
Amicis är latin för vänner
Bilderna är foton hämtade från Pinterest för länge sedan, som jag nu gjort om till målningar med hjälp av AI. Jag äger därför inte bilderna, men jag vet inte vem som gör det heller.
PS. Första maj, när Beltaine-festivalen äger rum, råkar även vara min födelsedag DS.
Taggar:
 Amicis
21 jun, 2023 22:44
|
Mintygirl89
Elev
|
Åh, jag vill jättegärna läsa. Smakprovet var intressant! 
Nu till de två andra frågorna: Skulle vara kul att läsa den på svenska. När det gäller dagar, var det lite knepigt. Det ska ju kännas bra för dig också. Kanske fredag?
Läs gärna Tårar från himlen :D <3 
22 jun, 2023 08:04
|
Avis Fortunae
Elev
|
Tack för taggningen! ♥ Blev så glad när jag såg att du var tillbaka, och med en färdigskriven fic dessutom! Fint med all info om den inklusive driven med bilderna på karaktärer. Bra att AI kan vara till hjälp!
Tror det kan vara kul att publicera på både svenska och engelska eftersom många gillar att läsa på engelska. Själv föredrar jag svenska.
Vilken dag är bäst för att uppdatera? Egentligen går det ju bra att uppdatera vilken dag som helst men vill du ha snabbare respons så passar nog fredagar bäst eftersom de inleder helgen.
Självklart vill jag läsa!
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
22 jun, 2023 09:37
|
Leoney
Elev
|
Åh vad kul att ni vill läsa! Jag tänker att jag lägger upp första kapitlet på fredag då ♥
Amicis
25 jun, 2023 17:15
|
Mintygirl89
Elev
|
Skrivet av Leoney: Åh vad kul att ni vill läsa! Jag tänker att jag lägger upp första kapitlet på fredag då ♥
Det ser jag framemot.
Läs gärna Tårar från himlen :D <3
25 jun, 2023 17:59
|
Trezzan
Elev
|
Äntligen! Och så spännande namn. Jag refererar faktiskt till Beltane/Beltaine i mitt senaste kapitel! Vi skrevs ju lite om detta så är nyfiken på att läsa, förstås! ♥
 
25 jun, 2023 19:01
|
Leoney
Elev
|
Återigen, så kul att ni vill läsa. Jag har verkligen saknat detta.
Jag bestämde mig för att posta både på svenska och engelska! Det första kapitlet är lite kortare, som alltid, men de blir längre med tiden. Lovar! Och kom ihåg att ingen har korrekturläst, men eftersom jag översätter tror jag att de ändå är hyfsat renskrivna.
Enjoy ♥
_________________________________
Svenska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 1 - Brev
Kära Beltaine,
I mitt brev från skolan låg det ett försteprefektsmärke! Jag blev vald! James är den andra, av alla de kunde välja. Om jag ska vara helt ärlig saknar jag honom, men självklart är det dig jag tänker mest på. Jag kan knappt vänta tills första september! Det var evigheter sen vi sågs. Förutom att jag inte träffade dig på hela sommaren har den varit perfekt. Vi reste över hela världen, jag, mamma, pappa och Petunia, där vi visste att Dödsätarna inte härjade. Jag är så orolig att min familj kommer råka illa ut, de kan ju inte försvara sig. Jag kan bara hoppas att kriget snart tar slut.
Har du besökt Diagongränden än? Om inte borde du skynda dig, det är bara en vecka kvar nu. Listan vi fick är så lång, trots att vi läser precis samma kurser som förra året! Jag är så exalterad, men vi får se om allt material får plats i kofferten. Fast vänta, jag kan ju använda utvidgningsförtrollningen. Jag glömmer ibland att jag faktiskt får använda magi nu. Du har nog redan vant dig!
Jag längtar verkligen tills vi ses, Bel, och jag saknar till och med killarna och deras busstreck. Jag hoppas att brevet hinner fram innan du åker till London.
Din Lily
Ett leende tog plats på mina läppar ju längre jag läste. Det var bara fyra dagar tills jag träffade henne igen men det gjorde bara att jag saknade Lily ännu mer. Hon var min bästa vän och hade varit sen första året på Hogwarts när vi blev ihopparade inför ett projekt under en lektion.
Vi hade sagt sedan innan att vi skulle mötas precis innan tåget lämnade perrong 9¾ på Kings Cross Station, och med det i tanken tittade jag på fotografiet på mitt nattduksbord. Det var taget i Gryffindors uppehållsrum, vårt elevhem, mitt framför den stora brasan och visade vår lilla vänkrets. James som längtansfullt kollade på Lily, Sirius som till slut flyttade till fåtöljen bredvid, Peters blossande kinder och så jag, som ramlade ur soffan och ned på Remus fot. Alla skrattade.
Jag sträckte mig efter ett pergament, en fjäderpenna och bläck innan jag satte mig för att skriva ett svar till Lily. Förhoppningsvis nådde det fram innan hon åkte, jag litade på hennes uggla även om det var en ganska bra bit mellan irländska Galway och engelska Cokeworth. Jag gav den snövita ugglan vatten från min egen ugglas bur, Ava, som var ute så hon skulle ändå inte bry sig, och ett par minuter senare var även Lilys uggla på väg bort mot horisonten med ett brev knutet vid benet. Jag lutade mig mot fönsterkarmen och såg honom försvinna med en lätt vind genom håret. Tystnaden bröts dock ganska snart, när mamma ropade från köket.
“Kommer!” svarade jag, fyllde på vattenskålen och gick nedför trappan. Hela familjen satt redan vid trappan; mamma, pappa och min syster Darcy. Pappa drog ut stolen åt mig med en lätt sväng på trollstaven och mamma suckade. Hon var inte särskilt förtjust i en konstant användning av magi, men eftersom hon var mugglare klagade hon inte särskilt mycket när det kom till sådant som underlättade vardagen - att pappa kunde göra klart hushållssysslor på nolltid, till exempel.
“Allt klart för skolan nu?” frågade pappa när jag började lägga upp mat på tallriken. Jag gick snabbt igenom min mentala packlista och nickade. Darcy hade tydligen gjort samma sak, för det dröjde ett par sekunder innan även hon svarade, och fortsatte:
“Jag kan knappt bärga mig inför detta året! Har du skrivit under Hogsmeadelappen än?” Darcy skulle börja sitt tredje år, vilket innebar att man kunde välja till fler ämnen och besöka trollkarsbyn Hogsmeade på utsatta datum. Hennes upprymdhet gjorde mig glad, men samtidigt lite ledsen.
“Jag ser fram emot att börja, men inte att sluta”, sade jag. “Jag vill inte vara klar med Hogwarts.” Pappa lade en tröstande hand på min axel.
“Jag förstår helt, mitt sjunde år var det bästa och värsta året i mitt liv. Planerar du fortfarande för att bli auror?” frågade han och jag nickade till svar.
“Om jag får tillräckligt höga betyg på min FUTT-examen.”
“Vad är det det står för nu igen?” frågade mamma och tog en fundersam tugga av sin potatis.
“Fruktansvärt utmattande trollkarlstest”, svarade jag och hon skakade på huvudet.
“Ni är allt konstiga ni.”
“Må så vara, men vi är magiska!” sade Darcy och vi skrattade, men pappa vände sig snart mot mig med allvarliga ögon.
“Jag stöttar dig helhjärtat i beslutet att bli auror, men var försiktig. Det gäller er båda. Jag vet att Hogwarts är säkrast för er nu, men det ändrar inte faktumet att Ni-vet-vem är starkare än någonsin.”
Engelska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Chapter 1 - Letter
Dear Beltaine,
I was named Head Girl! Me! And do you know who the Head Boy is? It’s James of course. If I’m to be completely honest, I almost miss him, although I miss you most. I can barely wait until 1 September! It has been ages since I last saw you, but you already know that. Except for not seeing you all summer, it has been perfect. We travelled all over the world, me, Mum, Dad and Petunia, where we knew we would be safe from the Death Eaters. I am so worried my parents will be harmed, they can’t defend themselves. I can just pray this war will end soon.
Have you been to Diagon Alley yet? If not you should hurry, it is merely a week until the train leaves. The new book list is so long, even though we have the same subjects as last year! I’m so excited, though I am not sure all the books and extra material will fit in my trunk. Oh wait! I can just use the undetectable extension charm. I sometimes forget I can use magic now, since my birthday. Maybe you have already gotten used to using magic outside school?
I can’t wait to see you Bel, I even miss the boys and their shenanigans. I hope this letter reaches you before you leave for London.
Love,
Lily
I smiled as I was reading the letter. It was only four days until I got to see her again but that didn’t stop me from missing Lily. She was my best friend, and we had been since our first year at Hogwarts when we were paired to work together during one lesson.
We’d said we would meet right before the train left from platform 9¾ at King’s Cross Station, and with that in mind I looked at the photograph on my bedside table. It was taken in the Gryffindor common room, our Hogwarts House, right in front of the fireplace and showed our small circle of friends. James looking at Lily, Sirius moving to the armchair, Peter’s blushing cheeks and me, falling out of the sofa onto Remus’ foot. Everyone smiled.
I reached for some parchment paper, a quill and some ink to write down an answer to Lily. Hopefully it would reach her before she left, I had faith in her owl even though it was a long way from Galway to Cokeworth. I gave the snowy owl some water from Ava’s cage, my own owl, she was out hunting so she wouldn’t mind. A few minutes later, Lily’s owl left my window for the horizon with a letter tied to his leg. I watched him disappear and stood by the window with the calm wind through my hair. The silence didn’t last long though. Mum called me from the kitchen.
“Coming!” I answered her, refilled the water bowl and went downstairs. My whole family was already at the table; Mum, Dad and my sister Darcy.
“What’s for dinner?” I asked when Dad pulled out my chair with his wand. Mum sighed, she wasn’t a fan of magic being used everywhere. However she was very supportive when it came to finishing chores with magic, since she was a muggle it made her life a lot easier.
“Is everything ready for school now?” Dad missed my question - he was busy avoiding Mum’s glares. I put some food on my plate and went through my mental packing list before nodding. Darcy seemed to do the same, because it took a few seconds before she answered as well.
“I can’t wait until the start of this semester! Have you signed my note for Hogsmead yet?” Darcy was to start her third year, which meant she had more subjects added to her curriculum, and she could visit the all-wizarding village Hogsmeade on specific dates. I was so happy for her, she seemed so excited, but a sting of sadness hit me.
“I look forward to coming back, but not leaving,” I said. “I don’t want my time at Hogwarts to end.” Dad put a comforting hand on my shoulder.
“I completely understand, my seventh year was the best and worst year of my life. Are you still planning to become an Auror?” he asked. I nodded.
“If I get enough grades on my NEWTs.”
“Now what is that for again?” Mum looked a bit confused while chewing on her potato.
“Nastily Exhausting Wizarding Tests,” I answered and she shook her head.
“You’re a weird kind of people.”
“Yup, but at least we’re magic!” Darcy said and we laughed, but Dad soon turned to me with serious eyes.
“It’s good that you want to be an Auror, but you gotta be careful. Both of you. I know Hogwarts is the safest place for you, but that doesn’t change the fact that You-Know-Who is stronger than ever.”
Amicis
30 jun, 2023 08:37
|
Mintygirl89
Elev
|
Underbart kapitel! Hittade inget att tipsa om. Beltaine verkar vara en bra karaktär och det ska bli kul att läsa mer om henne. Roligt att hon har ett mål angående framtiden. Och det är att hon vill jobba som Auror! Härligt att hon vet vad hon vill.
Får se vad som händer när hon möter Lily igen. Gissar dock att det kan bli lite jobbigt när de möter Snape.  (Om man utgår från femte boken.)
Men när hon träffar Marodörerna, kan det bli allt annat än tråkigt.
Och Darcy verkar också intressant! Ser framemot att få läsa mer.
Spoiler från "Tårar från himlen":
Spoiler:
Tryck här för att visa!Om du vill läsa den, måste jag varna dig för att vissa kapitel kan framkalla ilska och tårar. Varför, kan jag tyvärr inte säga nu.
Läs gärna Tårar från himlen :D <3
30 jun, 2023 10:57
|
Avis Fortunae
Elev
|
Mycket bra skrivet och spännande att Beltaine ska gå sista året ... kan tänka mig den lite vemodiga känslan. Och så modigt att bli auror. Det måste ju vara lite som att bli polis i mugglarvärlden.
Precis som Mintygirl89 beskriver, är jag nyfiken på vad som händer om de skulle möta Snape.  De jobbiga händelserna mellan honom och Lily har väl skett, om jag minns rätt.
Ska bli spännande att läsa vidare och få möta de andra karaktärerna också 
Läs gärna min fanfiction Borgen (sjunde året)!
https://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=51992&page=1#p4541123
30 jun, 2023 20:13
|
Leoney
Elev
|
Glad fredag på er! Här kommer kapitel två, som lovat ♥
Mintygirl89
Spoiler:Tryck här för att visa!Kul att du gillade kapitlet, och Beltaine! Hon är en av mina favoritkaraktärer i storyn, om man får säga så om sin egen karaktär  Gällande Snape får du fortsätta läsa 
Avis Fortunae
Spoiler:Tryck här för att visa!Tack så mycket! Är glad att du tycker det är bra skrivet, var lite rädd att jag skulle vara fast i att skriva som en 14/15-åring. Och precis som jag skrev till Mintygirl får även du läsa vidare för Snape
Trezzan
Spoiler:
Tryck här för att visa!Tack för tumme ♥
_________________________________
Svenska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Kapitel 2 - Hemlighet
Min fjäderpenna flög genom luften och bockade av punkt efter punkt på min lista i takt med att jag gick igenom min koffert en sista gång. Den innehöll allt från kjolar och slipsar till böcker och pennor, och för varje år insåg jag hur omöjligt det var att packa effektivt, framförallt med den stadigt ökande mängden kursmaterial.
“Jag tror det är allt”, sade jag till ingen särskild och pergamentet med listan rullade ihop sig med ett prassel. Med en svävningsförtrollning fick jag kofferten att glida nedför trappan och in i hallen där pappa och Darcy väntade med Darcys koffert och Ava i sin bur.
“Redo?” frågade pappa. Jag tog ett djupt andetag.
“Redo.” Han höll ut sin arm för Darcy och så snart hon tog den försvann båda två med Ava och kofferten. Jag tog ett stadigt tag om min egen, stängde ögonen och fokuserade på bilden i mitt huvud - perrongen med det mörkröda ångloket, svarta vagnar, skylten längst fram som bekräftade att det var Hogwartsexpressen som stod där och tuffade och alla små häxor och trollkarlar med nervösa föräldrar. Ett par sekunder senare kändes det som att alla mina organ trycktes ihop, pressades ner i en flaska och precis innan jag svimmade försvann trycket. Jag skulle förmodligen aldrig vänja mig helt vid spöktransferens, men det var otroligt effektivt. Perrongen jag nyss föreställt mig var nu under mina fötter, och framför mig såg jag loket. Pappa och Darcy stod precis bredvid mig och vi började långsamt ta oss fram genom folkmassan, våra ögon letade efter mina och Darcys vänner. Så fort vi hade hittat Darcys klev hon ombord efter en kyss i pannan från pappa, och resterande två fortsatte sedan.
“Bel!” ropade någon från bakom oss. Jag vände mig om och när jag såg hela vänskaran komma mot mig kunde jag inte göra annat än att springa till dem och kasta mig i Lilys armar.
“Åh, jag har saknat dig så mycket”, sade hon och vi skrattade, äntligen tillsammans igen.
“Inget mot hur mycket jag har saknat dig”, kontrade jag med. Jag kramade killarna och James tittade på sitt armbandsur.
“Två minuter!” sade han, och jag vände mig mot pappa.
“Jag skriver så snart jag är framme. Hälsa mamma.” Jag kramade honom hejdå och fick sedan ett sorgset, men ändå glatt, leende. Han gav mig Avas bur och vi klev tåget samtidigt som han transfererade sig iväg. Något sade mig att jag skulle sakna honom mer än vanligt, men jag skakade av mig känslan. Inget skulle hända.
Det tog inte lång tid att hitta en ledig kupé. Med ett gemensamt “Wingardium Leviosa!” fick vi våra koffertar att flyga upp på hyllorna ovanför sätena. Sirius, James och Peter satte sig på ena sidan av kupén, och Remus nästan kastade sig in i hörnet på sätet mittemot. Jag och Lily satte oss bredvid. Han hade redan krupit ihop med fötterna under sig och stuckit näsan i en bok, som täckte hela hans ansikte förutom ögonen och hintade om ärret över kinden.
“Hur känns det då?” frågade Sirius och satte sig ledigt, med benen brett innan han rufsade sina svarta lockar med handen. “Sista året.”
“Inget hej, inget hur mår du, ingen hälsning alls”, skämtade jag. “Du är precis som vanligt, Sirius.” Han flinade till.
“Jag ber om ursäkt, miss Beltaine Artig”, kontrade han. Jag himlade med ögonen.
“Det känns som att det har gått en hel livstid, samtidigt som om det var igår vi satte oss på tåget för första gången”, sade Lily med blicken långt borta i fjärran. Hon lutade hakan i handen och betraktade landskapet som flimrade förbi utanför fönstret.
“Samma här”, svarade jag. “Även om jag är livrädd för kurserna i år. De kommer bli svårare än någonsin.”
“Knip igen, Bel, du har alltid haft perfekta betyg.” Peter tittade på mig med en glimt i sina grå ögon. Han tvivlade inte på att jag skulle nå mina mål, men han tog chansen att reta mig om han fick den.
“Jag vill bara lyckas som auror, att få göra något meningsfullt med Ni-vet-vem runt varje hörn.” James och Sirius utbytte en snabb blick som varken jag eller Lily missade. Hon stängde boken hon nyss öppnat och stirrade på dem. Det var knäpptyst i flera sekunder.
“Vad var det för blick?” sade hon och bröt till slut tystnaden.
“Vilken blick?” sade killarna samtidigt. Lily suckade.
“Kom igen.” James öppnade munnen men innan han hann säga något drog Sirius i hans arm.
“James, vi kan inte. Det var ingen jävla blick.”
“Dumbledore bad oss.” James bara tittade på honom och jag vände huvudet mot Lily. Hon var minst lika förvirrad som mig, men var mycket bättre på att gömma det.
“Okej då”, sade Sirius till slut och släppte James arm när han ryckte tillbaka den. Peter dubbelkollade så att dörren var stängd och korridoren tom. James harklade sig och lutade sig framåt med armbågarna på knäna. Jag mindes inte om jag någonsin sett honom så allvarlig.
“Ni kan inte säga det här till någon. Det är topphemligt, Dumbledore var väldigt tydlig med det.” Vi nickade och spetsade öronen. Ju mer de berättade, desto mer övertygad blev jag att det inte var ännu ett av deras spratt.
“Som ni vet stack Sirius hemifrån nästan direkt efter skolavslutningen förra året. Han har bott hos mig och min familj sedan dess, och i juli, när Remus och Peter var på besök, skickade Dumbledore ett brev.” Han pausade. Jag tittade på Lily igen och nu fanns det inga tvivel - även hon var förvirrad. Vad vi visste var det bara den biträdande rektorn, McGonagall, som skickade brev till elever under sommaren. Aldrig Dumbledore, vår rektor.
“Brevet var hemlighetsstämplat.” Sirius tog till orda, han verkade ha övertygat sig själv att James hade rätt, men det var med en skeptisk ton han fortsatte. “Dumbledore har bildat en hemlig rörelse, en order. Jag har för mig att han kallade det ‘Fenixorden’,” han kollade på James som nickade och fortsatte, “och de ska slåss mot Ni-vet-vem. Vi har inte hela medlemslistan, men Dumbledore nämnde Frank Longbottom och Alice Fortescue, ni vet Gryffindors försteprefekter som gick ut förra året. De är med och även ett par aurorer och ett gäng äldre häxor och trollkarlar. Hagrid är också med. Och Dumbledore vill att vi ska gå med.” Ännu en gång var det knäpptyst i kupén. Vore det inte för tågets rytmiska tuffande hade man kunnat höra en nål falla.
“Men varför skrev han till er?” Jag såg på killarna i tur och ordning. Remus hade inte rört en min och satt fortfarande med boken. “Ni har brutit mot fler regler än någon annan och ni är stammisar på Dumbledores kontor. Jag förstår inte.”
“Jag antar att han litar på oss”, sade Peter och ryckte på axlarna. “Vi må bryta mot skolans regler, men vi kan hålla hemligheter.” Lily hostade till, på ett nästan lite hånande sätt, men sade inget.
“Dumbledore skulle bara berätta för de han verkligen litar på.” Jag vände mig mot Lily. “Jag tror på dem.”
“Och vad svarade ni? Accepterade ni?” frågade Lily.
“Ja”, sade Remus och tittade upp från sin bok.
Engelska
Spoiler:
Tryck här för att visa!
Chapter 2 - Secret
My quill flew through the air and checked another row on my list as I went through my trunk one last time. It contained everything from skirts and ties to books and quills. Keeping an efficient system was not the easiest, especially with all the course material.
“I think that’s all.” The parchment rolled up with a rustle and landed on the bed when I, with an easy levitation charm, made my trunk leave the floor and slide down the stairs. Dad and Darcy waited by the door with Darcy’s trunk and Ava in her cage.
“Ready?” Dad asked. I took a deep breath.
“Ready.” He held out his arm for Darcy and as soon as she took it, they disappeared with Ava and the trunk. I took a firm grip of my own, closed my eyes and focused on the picture in my head - the platform with the red locomotive, black wagons, the front sign telling us it was indeed the Hogwarts Express and all the young witches and wizards with nervous parents. It felt like all my organs were squeezed together and my body pressed into a small bottle, but when the dizziness almost made me faint, it all went away. I would never get used to apparition, but it sure was effective. The platform I just saw only in my head was now in front of me, and my dad and sister were right there too. We started strolling along the platform to see if we could get a glimpse of Lily’s red hair or James’ glasses. Darcy quickly boarded the train when we found her friends and Dad said goodbye with a kiss on her forehead.
“Bel!” someone called from behind. I turned around and when I saw all of my friends coming at me, I couldn’t help but run to them and throw myself in Lily’s arms.
“I’ve missed you so much!” she said and we laughed, so happy to be together again.
“That’s nothing compared to how much I missed you,” I countered and gave the guys a hug each. James then checked the watch on his arm.
“Two minutes!” I turned to dad.
“Goodbye Dad, I’ll write as soon as we arrive.” I hugged him tightly and he smiled, a both sad and happy smile. He handed over Ava’s cage to me and we got on the train to find a free compartment when Dad apparated away. Something told me I’d miss him more this year, but I shook the feeling. Nothing was going to happen.
It didn’t take long to find a free space. With a collective “Wingardium Leviosa!” our trunks landed on the shelves above the seats. Sirius, James and Peter sat down on one side and Remus almost threw himself at the corner on the other side. Me and Lily sat down next to him. He had already curled up with his feet under him and stuck his nose in a book, showing only his eyes and a hint of the scar across his cheek.
“So, how do you feel?” Sirius asked and got into a nonchalant position, and ruffled his black curls with his hands. “Last year.”
“No hello, no how’ve you been, no greetings at all,” I joked. “Same as always, Sirius.” He grinned a bit.
“Oh, I’m sorry Miss Beltaine Polite,” he countered. I rolled my eyes at him.
“It feels like it has been a lifetime, yet like it was yesterday we first sat on this train,” Lily said with her eyes resting on the landscape that flashed outside the window.
“I feel the same,” I said. “Although I’m scared of our courses this year. They’re gonna be hard.”
“Shut up, you’ve always had perfect grades.” Peter looked at me with a glimpse in his grey eyes. He didn’t doubt I’d reach my goals, but he’d still mock me for it.
“I just want to succeed to become an Auror, to do something meaningful with You-Know-Who behind every corner.” James and Sirius gave each other a quick look that neither me nor Lily missed. She closed the book she just opened and stared at them. It was quiet for almost a minute.
“What was that look?” she finally said.
“What look?” the boys said simultaneously. She sighed.
“Come on.” James opened his mouth but was interrupted by Sirius pulling his arm.
“James, we can’t. There was no damn look.”
“Dumbledore asked us to.” James looked at him and I looked at Lily. She was just as confused as I was, but she didn’t show it.
“Fine,” Sirius said and let go of James’ arm when he yanked it. Peter quickly checked if the door was closed and the corridor clear. James cleared his throat and leaned forward with his elbows on his knees. I couldn’t recall that I had ever seen him that serious.
“What we are about to tell you, you can’t tell anyone. It’s top secret, Dumbledore made that very clear.” We nodded and paid close attention. I was more and more convinced it wasn’t another of their pranks.
“As you know, Sirius ran away almost immediately after last year's end. He’s lived with me and my family ever since, and in July, it happened to be when Remus and Peter both were at my house, Dumbledore sent us a letter.” He paused. I looked at Lily again and this time there was no doubt - she was confused. What we knew of, only professor McGonagall, the Deputy Headmistress, sent letters during summer. Never headmaster Dumbledore.
“The letter was marked with ‘confidential’.” Sirius started speaking, he seemed to have convinced himself James was right, though it was with hesitation he kept talking. “Dumbledore created a secret movement, an order. I think he called it ‘The Order of the Phoenix’,” he looked at James nodding and continued, “and they’re gonna fight You-Know-Who. We don’t have the full member list, but Dumbledore mentioned Frank Longbottom and Alice Fortescue, you know, the Gryffindor Head Boy and Girl that graduated last year. They have joined the order and apparently there are a few aurors and older witches and wizards. Hagrid is there too. And Dumbledore wants us to join.” Once again, it was completely silent. If it weren’t for the rhythmic chugging from the train, you could hear a hairpin drop.
“But why would Dumbledore write to you?” I looked at the boys. Remus hadn’t moved at all, his book still in hand. “You have broken more rules than anyone at Hogwarts and all of you are regulars in Dumbledore’s office. I don’t understand.”
“I guess he trusts us,” Peter said. “We may be rulebreakers, but we never tell secrets.” Lily scoffed, but didn’t say anything.
“Dumbledore would only contact the ones he really trusts,” I turned to Lily. “I believe them.”
“And what did you tell Dumbledore? Did you accept?” Lily asked.
“Yes,” Remus said and looked up from his book.
Amicis
7 jul, 2023 12:01
|
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen