Sista striden, hogwarts medan hjälten var borta

Det här är ett privat roll mellan mig och therese91

Namn: Roxanne Wilder
Elevhem: Gryffindor
Pluggar till: Auror
Stav: 10 tum, fläder, kärna av drakhjärtesträng
Útseende: Korpsvart vågigt hår som går ner till midjan, skogsgröna ögon och solbrun hy.
Ganska lång och smal, typ 170 cm eller nått.
Blodstatus: Renblodig
Familj: Mor, Alice Wilder, Far Max Wilder, de jobbar på ministeriet för övervakningen av magiska djur och varelser.
Personlighet: Självsäker, glad, modig och kan ta det mesta med ett kyligt lugn.
Patronus: Vildhund
Djur: Katt, Morgana, svart med porslinsblå ögon.

Namn: Jake RiverWood
Elevhem: Gryffindor
Pluggar till: Auror
Stav: 12 tum, slånbuske, kärna av fjäder från en fenix
Utseende: Ljust hår som slutar vi halsen. Det är alltid rufisgt och är aldrig skärsilt väl kammat. Han har havsblåa ögon och lite blek hy. Är lagom för sin längd och är smal.
Blodstatus: Halvblod
Familj: Mamma, Rose, Pappa, Chris, Storebror Steph. Rose som är den ända mugglaren i familjen jobbar på ett snabbköp medan Chris jobbar som journalist och åker omkring mycket. Steph jobbar utomland med något plantage med sällsynta växter.
Personlighet: Modig, Dumdristig, Snäll, Har lite kontroll problem när det gäller hans ilska men det börjar gå bättre
Patronus: Varg
Djur: Ugglan Nala som är en brun uggla med bruna ögon.

Jag kramade mamma och pappa hej då och de såg oroligt på mig.
- Var försiktig nu, vi vill inte att du ska komma hem med fler ärr, sa mamma och drog upp tröjärmen.
De röda ärren syntes, de som Umbridge hade tvingat oss att rista in för att vi var med i DA "Jag får inte tala osaning" stod det.
Jag bara fnös åt dem, men log sedan.
- Kan inte lova nått, är det orättvisor så tänker inte jag stå och se på och föresten blir jag 17 år och myndig i morgon, så ni kan inte bestämma över mig då, sa jag flinande och de log.
- Visst, ta det lugnt den sista dagen du är omyndig då?, sa pappa roat och jag nickade.
- Visst jag lovar, sa jag leende och gav dem en sista kram innan jag tog kofferten.
En tågvissla tjöt och jag drog in kofferten och satte mig i en tom kupé för att vänta på Jake.
Tänk att vi gick vårt sista år nu, att vi kunde plugga vidare till Aurorer sedan.
Om det nu blev så, Voldemort hade fått allt större grepp om Hogwarts och jag fasade för vad som skulle hända på Hogwarts.
Och skulle de bli en sista strid?, men självklart skulle jag delta, jag tänkte kämpa för det jag trodde på, vad än mamma och pappa sa.
De var inte särskilt modiga och ville att jag skulle sköta mig, de blev eld av lågor när de fick hem brevet från skolan om att jag hade deltagit i DA.
Men det sket jag i, imorgon skulle jag bli myndig och kunna bestämma över mig själv.
Jag såg ut över den regnvåta perrongen och väntade på Jake.

Jag stirrade tyst på vägen medan bilradion var på högsta volym och berättade om någon trafik olycka. Jag kunde inte fatta att det var sista året på hogwarts. Min mamma försökte att hålla blicken på vägen men kunde sedan inte låta bli att snegla oroligt mot mig.
"Vad!?" Utbrast jag när hon för säkert femteelfte gången tittade mot mig. Hon suckade och bet sig i läppen.
"Jag vill inte släppa iväg dig... Hogwarts är inte lika trygt längre som det har varit tidigare..." Säger hon medan hon snabbt sneglar mot min vänstra arm där ett tydligt ärr syns. Jag ryker bort arm ur hennes synfält. Okej, hon hade rätt, Hogwarts är inte tryggt längre. Jag skulle nog igentligen inte sitta i bilen påväg mot tågstationen om jag inte hade Roxanne. Vi har varit kompisar sedan vi började på hogwarts och jag vill inte sluta träffa henne bara för att Hogwarts börjar bli osäkrare. Okej jag erkänner det, jag är rädd för att åka dit, men jag kommer ju ändå inte vara den ända som åker dit precis.
Bilen svänger skickligt in på parkeringen och så fort vi hittat en plats, springer vi ut och lastar på väskorna och ugglan och går snabbt iväg.
"Du mamma, hejdå!" Säger jag och kramar henne hårt innan jag släpper henne och springer iväg. Det var den snabbaste hejdå ögonblicket någonsin, men jag hade inte tid för kramar. Tåget går ju om bara några minuter! Jag springer in igenom den tomma tegelväggen och springer sedan på tåget som tjuter en sista gång innan den börjar röra sig. Min blick börjar genast att leta efter Roxannes ansikte bland alla kupér och hittar det nästan längst bort. Jag kliver in i kupén och ler så fort jag får syn på henne.
"Hej" Säger jag och sätter mig mitt imot henne.

Jag vände mig mot kupédörren som öppnades och det var Jake.
Jag log stort när jag såg honom.
- Hej, Jake jag trodde du skulle missa tåget, sa jag med ett flin och log.
Jag var så glad att se honom, Jake var min bästa vän ända sedan första dagen i skolan.
Jag hade längtat så efter honom och var rädd att han inte skulle komma.
Hur skulle jag klara mig nu när det var som det var i skolan?
Jag såg granskande på honom, och log glatt vad jag hade saknat honom.
- Så dina föräldrar släppte iväg dig?, mina tänkte inte det, sa jag med en liten suck.
- Men jag sa att jag tänkte åka ändå jag blir ju myndig i morgon så då bestämmer jag själv, sa jag glatt och såg ut genom fönstret.
Tåget ryckte till och började lämna den regnvåta perrongen.
Det pirrade till inom mig, vad skulle hända nu när allt som det var?
Jag kliade förstrött såren på handryggen och log mot Jake.
- Så hur tror du det blir?, sa jag och menade vårt sista år på Hogwarts, en skola som styrdes av Voldemort.

Jag skrattade mot hennes kommentar men kännde ändå hur humöret gick neråt, när hans tankar plötsligt började inrikta sig på hans pappa.
"Nja jag fick övertala mamma att släppa iväg mig, ja och... pappa jobbar fortfarande där borta i London så jag har typ ingen kontakt med honom" Säger jag och ler snett men försöker sedan att få bort dom nedstämda tankarna. Ett leende smög sig fram på mina läppar när Roxanne började prata om att hon skulle bli myndig imorgon. Det var riktigt stort! Man behövde då inte kontrolleras av några vuxna, man fick använda magi, även utanför skolan. Jag längtade till den tid då jag själv också blev myndig, men det är flera månader kvar. När Roxanne sedan frågade om sista året på hogwarts fick jag faktiskt inte upp något svar alls. Jag hade ingen anning om hur vårt sista år skulle bli.
"Vi får nog stå ut med mycket poäng av drag och straff, det är nog något som är helt säkert. Jag har hört att man kommer bli slagen i år ifall man svarar fel på någon fråga.." Säger Jag men tystnar sedan.

Jag såg på honom och log halvt.
- Tråkigt, det där med din pappa, att du inte träffar honom.
Har ni inte träffats alls under lovet?, sa jag undrande och log sorgset mot honom.
Jag hade i alla fall en okej familj, även om både mamma och pappa var otroligt fega och ville helst gå och gömma sig.
De var båda Hufflare och hade träffats i skolan, hade gått i samma klass.
Tänk om det skulle bli så med mig och Jacke med?, tänkte jag förvirrat och log.
Släkten hade blivit riktigt förvånad när jag hamnade i Gryffindor, vi hade tillhört Hufflepuff långt tillbaka.
Men jag kände mig som en Gryffindor och kunde ofta störa mig på mina faga släcktingar, som bara ville vara vänliga och inte stöta sig med någon.
Jag var tvärt om, jag ville kämpa för det jag trodde på och det var dels därför jag gick med i DA.
Och jag skulle kämpa även mot de nya i skolan.
Jag ryckte till och såg på Jake, jag hade försjunkigt i mina egna tankar.
- Jo, så blir det säkert, men det är ju inget vi är ovana med, sa jag och pekade på ärren på handleden.
- Och även om det blir värre i år så klarar vi igenom det ändå, sa jag leende mot honom.
- Lite stryk och smärta dör man inte av, sa jag uppmuntrande och såg ut på det förbipasserande landskapet, jag rös till en aning när jag tänkte på det vi skulle vara med om.

Jag skakar på huvudet när hon ställer frågan. Min pappa har ju inte varit hemma på länge nu. Jag ska alla fall vara glad över att han skickar brev ibland.
När Roxanne visade ärret hon hade på handleden kom minnena upp.
Jag får inte tala osanning
Jag ryser vid tanken på vad det där märket hade ställt till det.

(Vart inte så långt, ganska kort men jag kom inte på något)

Jag såg ut på landskapet och vände mig till Jake.
- Bäst vi byter om, vi är nog snart framme, sa jag och drog ner kofferten och började leta efter min Hogwartsklädnand och drog snabbt på mig den och stängde sedan igen kofferten.