Alex-Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7

Ja, jag hade tänkt att skriva en hungerspelen ff.

Namn: Alex- Den kvinnliga deltagaren från distrikt 7.
Författare: cikki
Rating : PG, kanke lite högre(okej, jag höjer den: PG-13/12)
Färdigskriven: Ja.
Handling: Alex Summer, 13 år, bor i den rikare delen av distrikt 7. Hon bor där med sin lillasyster och mamma och pappa. Allt förändras när hon blir uttagen till hungerspelen, och dessutom: Hennes bästa vän blir uttagen med henne.

Här kommer en smakbit:

Jag vaknar av att min lillasyster Siri klättrar på mig. Jag öppnar sömnigt ögonen.
”Siri, sluta”, mumlar jag och försöker putta ner henne från sängen. Men den starka lilla 4åriga blonda flickan släpper inte. Istället så börjar hon klättra upp på mitt ansikte. ” Snälla Siri, sluta”, säger jag igen och sätter mig halvt upp och lossar henne från huvudet. Hon fnittrar och lägger sig istället precis bredvid mig i sängen. Hon kurar ihop sig till en boll och blundar. Efter ett tag så hör jag hennes lätta andetag bli snarkningar. Men jag kan inte somna om. Sedan inser jag en sak.
Det är slåtterdag idag.

Hoppas att någon är intresserad av att läsa!

JAG ÄR DET

haha, en i alla fall.

Nu kan du lägga upp ett va?

Ja! Så... Nu kommer första kapitlet!

Jag vaknar av att min lillasyster Siri klättrar på mig. Jag öppnar sömnigt ögonen.
”Siri, sluta”, mumlar jag och försöker putta ner henne från sängen. Men den starka lilla 4åriga blonda flickan släpper inte. Istället så börjar hon klättra upp på mitt ansikte. ” Snälla Siri, sluta”, säger jag igen och sätter mig halvt upp och lossar henne från huvudet. Hon fnittrar och lägger sig istället precis bredvid mig i sängen. Hon kurar ihop sig till en boll och blundar. Efter ett tag så hör jag hennes lätta andetag bli snarkningar. Men jag kan inte somna om. Sedan inser jag en sak.
Det är slåtterdag idag.

Jag reser mig sakta upp och tittar på den sovande lilla flickan. Jag är lite avundsjuk på henne. Hon är så liten att hon inte förstår riktigt. Hon kan inte häller bli dragen, det är flera år kvar. Dessutom så är hon bara... Så liten och söt. Söt. Något som jag aldrig har varit. Det tycker jag själv i alla fall.
Jag tar fram en tröja och byxor. Jag klär mig snabbt och tittar på klockan. Halv nio. Dags att börja med frukosten.
Jag öppnar kylskåpet och tar fram mjölk och ägg. Mjöl, salt och socker. Sedan en skål, och en visp. Jag häller ingredienserna i skålen och börjar vispa. Det skvätter lite pannkakssmet i ansiktet på mig. När det är färdigvispat, häller jag lite av den gulvita smeten i stekpannan och medan jag steker, så sätter jag på kaffe år mamma och pappa. Jag tänder lite lampor, och det elektriska ljuset lyser upp det lyxiga köket. Jag vänder på pannkakan, och steker den på andra sidan. Jag sätter på radion, där en bra låt spelas. Jag dansar lite medan jag steker dom andra pannkakorna.
När Siri kommer in, med lika rufsigt hår som en liten trollunge, så spärrar hon upp ögonen av den smaskiga doften. Jag tar hennes händer och vi dansar lite klumpigt tillsammans. Jag lägger upp den sista pannkakan på fatet och ställer fram en flaska med lönnsirap. Jag slänger ett öga på klockan.
Halv tio.
”Siri, ska vi gå och väcka mamma och pappa?” frågar jag henne, när hon precis ska klämma ut lite sirap på fingret. Hon stoppar skuldmedvetet tillbaka flaskan. Sedan nickar hon häftigt, och vi går till mamma och pappas sovrum. ”Upp och hoppa”, säger jag och drar upp rullgardinen. Mina föräldrar öppnar sömnigt ögonen och mumlar något ohörbart.” Jag har gjort pannkakor!”
Mamma reser sig sakta och jag ser i hennes ögon att hon inser vad det är för dag. Hon försöker le, men hon misslyckas.
När alla är påklädda går vi och äter. Pannkakorna är fortfarande varma. Pappa måste skälla lite på att Siri tar för mycket sirap, men det får han alltid. Alla tycker att det är gott.
När vi har ätit upp, kollar vi på klockan. Halv elva. Om en och en halv timme så börjar slåttern.
Siri ska ha en gullig, skär klänning. Jag ska ha en smaragdgrön sidenklänning, med spets och långa armar. Jag hjälper Siri att dra upp dragkedjan i ryggen, dit hon inte själv inte når. Min har ingen dragkedja eller så. Min är en ”äkta” klänning, ganska gammal. Tror jag, i alla fall.
När alla är klara, så tittar vi på klockan igen. Siri har inte lärt sig den än, men hon tittar ändå.
Halv tolv. Dags att börja gå till stortorget.
När vi kommet dit, säger jag ett snabbt hejdå till familjen. Sedan så ställer jag mig vid dom andra 13åringa flickorna. Vi nickar kort till varandra, sedan vänder vi uppmärksamheten till scenen.
Där kommer En kvinna ut. Hon presenterar sig som Blinky Moff. Fånigt namn, tänker jag. Dessutom, vad är hela grejen med Reflexgult hår? Man får ju bara ont i ögonen av den skrikiga färgen.
”Välkomna, Välkomna... Okej, här kommer det efterlängtade talet om Panems Historia!” Kvittrar hon, på sin otroligt löjliga huvudstadialekt. Och så börjar hon babbla ännu mer, det där tråkiga talet som ingen ändå lyssnar på. När hon äntligen blir klar, så ska borgmästaren också säga lite saker.
”och nu, mina damer och herrar, ska vi dra deltagarna i 59 hungerspelen!” säger Blinky, och tillägger sedan; ”Damerna först!”
Jag har inte tagit ut tesseras, men man är väll alltid nervös på en slåtter? Just nu kan jag nog sätta världsrekord i nervositet.
Hon för dramatiskt ner handen i det stora glasklotet. Rör om lite, sedan väljer hon lappen som är allra längst ner. Hon drar upp lappen och vecklar upp den. Hon ler slugt på oss i publiken. Sedan säger hon namnet. Namnet på den flicka som ska delta.
Alex Summer. Mitt namn.
_______________________________________
Hoppas det dög för ett tag, i alla fall!

AWESOME!!

SUPERDUPERBRAWESOME ♥

Tack så mycket!

Haha, vet inte riktigt om man ska/vad man ska svara men:
Vsg

Haha