Vänner för livet... eller? [SV]

Titel: Vänner för livet... eller?
Språk: Svenska kanske engelska uttryck
Antal kapitel hittills: Prolog och kap 1
Färdig: Nej
Ratning: PG (Våldsamt)
Beskrivning: En kvinna attackerar Ginny flera gånger. Kommer Ginny kunna lösa det, eller ska hon gå rut och vara rädd helatiden?

Prolog
1. Prolog
Jag hörde ljudet av steg som närmade sig, men innan jag hann se vem det var kände jag vassa naglar gripa tag i min axel. Jag vände mig långsamt om. Där stod en kvinna med svart hår och röda ögon. Hade mörka ringar under ögonen och det spinkiga ansiktet lyste vitt under månen. Jag kände igen henne, men kom inte ihåg från var.
”Vi möts igen, Ginerva.” Sa en gäll kvinnoröst. Jag kom ihåg rösten men från vad? ”Kommer du inte ihåg mig?”
”N-ne-nej.” Min röst lät svag och rädd. Typiskt, jag som ville visa att jag inte var rädd. Kvinnan skrattade isande vid mina ord.
”Nej, det är klart. Harry Potters tjej kommer väl inte ihåg sin forna bästis?” Det kunde inte vara? Nej inte var det Katie? Hon som var så snäll och söt!
”K-katie? Är det d-du?”
”Duktig blodsförädare!” Hon skrattade ett isande skratt igen. Jag ryste. Men Kate var ju snäll! Hur kunde hon ha blivit så här kall och hård? Hennes skratt hade varit som en liten flickas och det hade varit så sött!
”Vad vill du?” Min röst var hård.
”Jag ville bara att du skulle få veta vad du har gjort med mig, lilla, gulliga Katie!” Vid de sista orden blev hennes röst hård och isande. Jag rös igen.
”V-vad menar du?”
”Du kommer kanske inte ihåg att vi skulle hålla kontakten efter Hogwarts? Men jag kanske inte var så viktig, efter som att det tydligen är viktigare att ge intervjuer till The Daily Prophet? Eller uppehåller Harry dig?” Hon kom närmare, hennes ögon lyste ännu rödare än de var innan. ”Vet du vad, Ginny? Jag var ute och gick för några veckor sedan, precis här.” Hon tittade sig omkring och log ett kallt leende. ”Det kom en vacker man fram till mig. Han hade röda ögon. Han böjde sig ner som för att kyssa mig, men hans mun gled ner mot min hals. Vet du vad som hände Ginerva?”
”N-nej”
”Han bet mig. Jag vaknade upp senare med det här ärret på halsen” Hon visade ett ärr på halsen, det var två hål. ”Oh min hals var väldigt torr. Vet du vad jag hade blivit?”
”E-en v-vampyr?” Mitt svar lät mer som en fråga.
”Just precis, Weasley! Jag blev en vampyr. Och vet du vad? Jag är fortfarande en, och flickan i mina händer luktar väldigt gott.” Jag svalde och försökte komma ur hennes grepp. Hon lutade sig närmare och luktade. ”Några sista ord?” Jag svalde igen, men vågade inte öppna munnen istället försökte jag ta mig ur hennes grepp igen. Hon böjde sig ännu närmare. Jag vågade inte titta. Precis när jag kände hennes läppar mot min bara hud hörde jag en gren knäckas. Hon hörde det tydligen också, för hon stelnade till.

Jättebra! *bevakar*

Tack! Kommer mer i mprgon tror jag

Superbra! Jag älskar det!

Tack! Har skrivit på kapitel 1, så det är nog uppe senare ikväll!

Bra att det kommer mer! *bevakar redan*

Nu kommer det mer, bara för att ni är så söta! Den är rätt så lång, så jag delar upp den på två delar

Titel: Attackerna
Språk: Svenska
Antal kapitel hittills: 2 ½
Färdig skriven: Nope
Ratning: PG

2. Attackerna Del 1
Jag öppnade ögonen och fick solstrålar i ögonen. Jag kände att någon tryckte min hand. Jag vände huvudet ditåt. Där satt Harry han log försiktigt mot mig.
”Harry! Vad hände?”
”Du blev attackerad av en vampyr… hon… hon sa att du bett om det, bokstavligen, sedan försvann hon. Vi tror att hon transfererade sig.”
”Katie…” Jag kunde inte få ur mig mer. Jag visste uppriktigt sagt inte vad jag skulle säga.
”Vad är det med henne?”
”Hon… det var hon.” Han såg konstigt på mig. Då kom det in en botare som körde ut honom. Hans blick när han såg på mig var lugnande, som om han ville säga att jag inte skulle oroa mig för att han skulle göra något förhastat. Jag föll snabbt in i en orolig söm, och vaknade av att någon skakade mig på axeln. När jag slog upp ögon möttes jag åter igen av ett starkt ljus sken, men den här gången var det inte Harry som satt bredvid mig, utan Katie! Hon log olycksbådande mot mig. Jag rös igen.
”Hej Ginerva! Det var länge sen!”
”Hej Katie:” Min röst lät ansträngt artig.
”Jag ville bara göra en sak. Efter som jag är den ända okända personen som besökt dig kan jag inte göra dig till vampyr. Jag vill ju inte tillbringa mitt liv med att fly!” Hon blinkade. ”Så, jag bestämde mig, efter många om och men, till att göra så här istället. Crucio!” Hennes förbannelse sköt ut mot mig. Innan jag han blinka kände jag hur tusen knivar skar igenom märg och ben, genom mina lungor och in i halsen. Jag kunde inte hålla inne mitt skri. Jag visste att jag skrek, men hörde det inte, för precis då kom en ny smärta. Brännande. Det kände som om jag brann, nerifrån och upp. Lågorna slickade min hjärna och mitt hjärta. Jag skrek i högan sky. Plötsligt slutade smärtan, lika snabbt som det började, och jag kände en välbekant hand hålla om mig. Harry var här, och han kunde skydda här mig här.
”Ginny, Ginny vad hände?” Hans röst lät orolig, och när jag öppnade ögonen var hans ögon minst lika oroliga.
”Så-såg du henne?”
”Vem?” Hans röst var frågande och hans ansikte var som ett frågetecken.
”Katie, det var hon, hon…” Jag såg på Harrys ansikte att han inte hade sätt henne. Istället sa han:
”Vila Gin, jag sitter här hela tiden, ingen ska kunna… kunna göra dig illa!” Nu var hans röst lugnande. Jag nickade matt, jag kunde inte säga emot. Jag var så trött att jag på bara tre sekunder sov igen. Jag drömde om en flicka med röda ögon och rött hår. Hon stod med en svarthårig pojke med glasögon. Hon böjde sig framåt och…


Hoppas ni gillar det!

Jättebra! Meeeeeeer!

Tack! Jag har skrivit klart nästa del av kapitlet, men har fastnat på kapitel 3. Vet inte vad jag ska skriva som passar till det jag redan skrivit.

Superbra! Kanske Katie komme in i deras hus och försöker ta Ginny?